Slut.
Det är som Bossen sjunger i Dancing in the Dark; " I ain't got nothing to say" . Därför har det inte blivit några inlägg här den senaste tiden.
Ikväll hade jag faktiskt börjat skriva ett inlägg för att göra någon sorts comeback här. Då läste jag igenom det och ställde mig frågan "Vill någon läsa det här?". Aldrig förr har en delete-knapp tryckts in så hårt. Det var värdelöst. Talang? Pyttsan.
Nu lägger jag ned det här, de finns de som är så ohyggligt mycket bättre. Jag avskyr bloggande.
Ikväll hade jag faktiskt börjat skriva ett inlägg för att göra någon sorts comeback här. Då läste jag igenom det och ställde mig frågan "Vill någon läsa det här?". Aldrig förr har en delete-knapp tryckts in så hårt. Det var värdelöst. Talang? Pyttsan.
Nu lägger jag ned det här, de finns de som är så ohyggligt mycket bättre. Jag avskyr bloggande.
Bosstime!
Såg här såg det ut när jag och några andra var i Globen i måndags. 4 års väntan på att se Springsteen tillsammans med E-street band igen var över. Låt säga att det var en medelmåttig konsert med Springsteenmått - mycket beroende på att Globen är en usel konsertarena - men med normala referenser helt otroligt, sanslöst bra. Avslutningen med Jungleland, Born To Run, Dancing In The Dark, American Land och Santa Claus Is Coming To Town är troligtvis det bästa som går att uppleva i konsertväg. Framförallt att få höra Jungleland - only for Stockholm - med det klassiska saxofonsolot från SVT:s VM-krönika från 94 kändes lite som att uppnå nån sorts nirvana.
Vill förresten tillägga att jag och min egna lilla solstråle till konsertsällskap stod typ tio meter från scenen, typ vid den främre italienska flaggan på den undre bilden.
Mindre än sju månader till det är dags igen; x2 på Ullevi...
I just wanna hear some rythm...
Vill förresten tillägga att jag och min egna lilla solstråle till konsertsällskap stod typ tio meter från scenen, typ vid den främre italienska flaggan på den undre bilden.
Mindre än sju månader till det är dags igen; x2 på Ullevi...
I just wanna hear some rythm...
Mer miljöproblem
Jag läste någonstans att om man vill hålla en blogg "vid liv" så ska man mäkta med minst 4 inlägg om dagen. Om dagen. Om inte min blogg har förpassats till sin sista vila, så har den nu legat ett tag i djup höstkoma. Jag skäms dock inte ett dugg för detta, har jag inte någonting att skriva, tänker jag inte skriva det. Men var så säker; jag läser alla bloggar jag kommer över.
Hursomhelst, mina dagar är numera inte särskilt varierade - heltidsjobb tar sin tid - de största problem jag har att fundera över är om det finns någon lämplig låda att förpacka purjolöken i eller var på rullpallen jag ska lägga vitkålen, i en äppellåda eller längst ned under ett mellanlägg? Ohyggligt utmanande och stimuleranade jobb alltså.
---
I förra inlägget berättade jag att inte riktigt allt står rätt till kring miljöbiten på Servera även om de säger att de jobbar hårt för att vara miljövänliga. Senaste tiden har jag upptäckt några saker till som inte verkar helt genomtänkta enligt mig. Och denna gång blir jag nästan, men bara nästan, lite upprörd.
Till att börja med så har jag upptäckt att en av våra päronsorter, anjou-päron, är importerade från, håll i er nu, USA. Någon har alltså kommit på den smarta idén att flyga helt vanliga päron genom åtta tidszoner för att våra snoriga dagisbarn ska kunna äta dessa till mellanmål. Plötsligt framstår äpplena från sydeuropa som tämligen lokalproducerade.
Vad som dessutom är lite speciellt med dessa päron är att där de ligger i sin tjugo-kiloslåda, är varje päron omsorgsfullt inslaget i silkespapper. Typ halva lådan består av papper. Det är lång väg kvar alltså...
Vad som också gör mig lite mörkrädd är att Serveras chaufförer, precis som vi expeditörer, jobbar på ackord. De får alltså högre lön beroende på ju mer de hinner med. Som lastbilschaufförer!
En liten hastighetsökning med sisådär 10 km/h kan kanske ge några hundralappar extra i plånboken i slutet av månaden. 120 km/h på motorvägen kan kanske ge en ny platt-TV framåt jul. 70 km/h på den femtioväg jag går två meter bredvid varje morgon kan så småningom ge en sprillans ny mobiltelefon. Eller mig en 20 tons, 24-meters lastbil rätt in mellan skulderbladen i 70 kilometer i timmen.
Nåja.
---
Avslutningsvis tänkte jag delge er följande dialog som jag tyckte var ohyggligt rolig. Den utspelade sig strax före Winnebäck-konserten för ett par veckor sedan. För övrigt en ganska platt konsert i min mening. Förbandet Abalone Dots från Västervik spelade på scen.
Jonas: Vad betyder Abalone?
Jag: Jag vet inte, skulle precis fråga det samma.
Jonas: Det är kanske Västervik på engelska?
Ett moraliskt inlägg om miljön
Efter att precis ha läst ett av de bästa blogginläggen någonsin så ska jag denna lördag inte försöka prestera något lika djupt och träffande som Markus inlägg - för det klarar jag inte - utan jag ska istället vara moraltant och skriva ett sådant där inlägg där jag berättar hur illa allt egentligen står till i vår sjuka värld, och hur alla bör ta efter mitt agerande eftersom det är det enda rätta.
Vad som fick mig att tänka till denna gång var att chefen på jobbet hade ett utbildningsmöte med oss nyanställda om Serveras miljö- och kvalitétstänkande och det var framförallt miljöbiten som fick mig att inse hur långt det är kvar tills att miljön får ett större värde än pengar och vinst. Det chefen berättade om var att Servera har ett väldigt viktigt miljöcertifikat (ISO:1400 tror jag det heter) som bland annat gör att alla verksamheter med koppling till stat och kommun är tvingade att välja Servera framför andra leveransföretag som inte har detta certifikat. För att behålla certifikatet tvingas Servera tänka miljövänligt på en mängd olika plan; de ska hela tiden arbeta för att minska sina koldioxidutsläpp, de ska sälja en viss andel kravmärkta produkter och de ska källsortera det mesta som går att källsortera.
Och det är ju bra.
Men samtidigt sitter jag och sipprar på en Loka som har transporterats från hälsokällan i bergsslagen bara för att jag ska ha nåt att dricka på mötet. Samtidigt är entrecôten inne på charkavdelningen, hör och häpna, från Uruguay. Samtidigt är Serveras mål att de ska sälja 2% (!) krav-märkta produkter när nästan varenda produkt finns i ett ekologiskt alternativ. Samtidigt har de ekologiska äpplena inne på vår avdelning transporterats hit från Italien, mitt under den svenska äppelsäsongen.
Jag vill inte säga att det hela gör mig upprörd och arg, bara lite fundersam över varför det är okej att entrecôte flygs över halva jorden för att det, antagligen, är billigare så. Men det enda jag kommer fram till är att det är lång väg kvar innan samhället blir miljövänligt på riktigt.
In i Hamsterhjulet och en magisk skiva
Jag vet mycket väl att det är långt mellan mina inlägg. Det krävs ett hårt jobb för att behålla imagen som lågfrekvent bloggare. Jag ser det lite som ett varumärke. Hög efterfrågan och låg tillgång på inlägg gör att varje inlägg automatiskt blir väldigt uppmärksammat. Det är så det fungerar på den fria bloggmarknaden.
Bara skojar. Jag har ärligt talat ingenting att skriva om. Förrän nu.
Den är nämligen så att jag inte längre är arbetslös. Jag har börjat jobba igen. På dagen en månad efter att min kära camping stängde var det dags att träda in i hamsterhjulet på Frukt- och Grönt-avdelningen på Servera.
Vad som är mest otroligt av allt är att jag fick jobbet i konkurrens med flera andra sökanden, tro det eller ej. Troligtvis det största felbeslutet av personalavdelningen i företagets historia. Men uppenbarligen är jag hyperattraktiv på arbetsmarknaden... Fråga mig inte vad jag sa eller vad jag gjorde för att få jobbet. Jag har ingen aning.
Nåja. För att beskriva mina arbetsysslor kan jag säga att det är ungefär som att handla på Ica Maxi vid fruktavdelningen. Jag går runt med en liten vagn mellan några hyllor på ett lager och plockar frukt och grönsaker efter en liten lista. Typ 1 kg paprika, 10 kg rödlök, en låda gurkor, 15 kg vitkål, 5 vita morötter, 13 kg Royal Gala-äpplen osv.. Sedan förpackar jag detta lite snyggt i pappkartonger, staplar det så smidigt det går på en lastpall och knappar in på datorn vad jag har packat. Och är hela tiden livrädd för att göra fel. Bara väntar på alla felanmälningar från kunderna som kommer trilla in i veckan.
Men ändå; efter några dagars arbete i kylan på lagret kan jag inte säga annat än att det är ganska trevligt. Ska nog kunna uthärda vhösten och vintern iallafall.
I slutet av veckan händer det härliga saker på Springsteenfronten. Som beknat släpps ju Bossen nya skiva Magic.
För att ni inte ska köpa grisen i säcken tänkte jag bjuda på en liten recension av skivan, så att ni vet vad som väntar när ni har rusat till skivlagret och köpt den.
Tvärtemot vad som egentligen var väntat, så är Magic rockigare och hårdare än någon av Springsteens skivor från de senaste tjugo åren. Gitarrerna har fått större plats än någonsin och även Big Man's sax, tyvärr på bekostnad av piano och annat finlir. I övrigt så är soundet ganska likt The Rising från 2002, som bekant är det senaste albumet med E-street Band, även om Magic känns klart fräschare och modernare. Dock är inte topparna på Magic lika höga som de på The Rising, men å andra sidan saknar den helt några riktiga bottennapp.Med andra ord är det inte så mycket på Magic som sticker ut, framförallt kanske beroende på att texterna inte känns lika inspirerade som på The Rising. Tro nu inte att det betyder att det inte finns några kanonlåtar på Magic, det finns det gott om ändå.
Hursomhelst så låter det mycket och det låter starkt - antalet lugnare låtar är faktiskt bara tre till antalet, vilket är lite synd, det är ju trots allt de som brukar växa ju mer man lyssnar på skivan - och det hela är ganska opretentiöst, tämligen fritt från låtar som aspirerar på att vara några episka storverk. Man får mer känslan av att Bruce har samlat bandet för att göra ett sista riktigt ordentligt rockalbum mest för att kunna ge sig ut på turné, en turné som mycket väl kan vara den sista med E-street-band i sin nuvarande form. Gubbarna börjar inte bli gamla; de är gamla. Resultatet blir att skivan inte lämnar några djupare spår, men å andra sidan finns det en hel drös låtar som kan lysa upp även den gråaste höstdag.
Låtarna; en efter en: Observera att betygen är efter Springsteenskalan.
Radio Nowhere +++++
Förstasingel som släpptes redan för några veckor sedan. Tung Rocker som slår an tonen för plattan direkt. Tre tunga gitarrer, Max trummar på hårdar än på länge, Little Steven backar upp på sången så man ryser och Clarence saxsolo gör ett av de bästa saxsolona på de senaste 20 åren. Trolig öppningslåt på turnén något modifierad, med det inlednade gitarriffet utbyggt innan resten av bandet fyller på och fem minuters refräng på slutet.
You'll be Coming Down +++++
En glädjespridare enligt springsteenmall 1A. Vi har hört det förr. Men det gör inget, för det låter bättre och gladare än någonsin och refärngen är så catchy att den sätter sig direkt... Skivans bästa låt.
Livin' In The Future ++++
Och varför slå av på takten? Mer enkel, glad och rak rock med ett skönt sväng i verserna som för tankarna till Tenth Avenue Freeze-Out. Saxofonen får låta precis så mycket som den ska och slutet är som gjort för att sjungas med i ...
Your Own Worst Enemy +++
Tempot sjunker lite med Your Worst Enemy, som börjar bra i första versen, men blir sedan lite småtråkig utan nån riktig glöd.
Gypsy Biker +++
Tempot dras upp igen, Gypsy Biker har ett fruktansvärt bra driv, där gitarrerna får gnälla skönt. Och munspelandet är i helt perfekt. Men där finns ändå nåt som saknas.
Girls In Their Summer Clothes ++++
Titeln skulle mycket väl kunna antyda en viss gubbsjuka, men det är så muntert och högtflygande att det funkar hur bra som helst. En Waitin' On A Sunny Day-kopia, som gör en lika lycklig som orginalet...
I'll Work For Your Love +++
Första gången som Roy Bittans piano får låta lite, tyvärr alldeles för kort stund, innan introt brakar loss i ännu en halvrocker, som inte sticker ut så mycket. Men det låter bra, det är lite sött och det funkar absolut.
Magic ++
Titelspåret är skivans första lugna låt, och dessvärre inte nån av skivans starkare låtar. Det experimenteras för fullt med lite halvmysko instrument och plastiga syntmattor, även om det funkar helt OK. Enda anledningen till att MAgic fick vara titelspår kan man lätt räkna ut.Kan ett turné-namn bli coolare än "The Magic Tour"...?
Last To Die ++
Tung, rak och lite stelbent rock. Faktum är att det inte låter nåt vidare, särskilt stråkarna borde kastats i papperskorgen direkt. Men, tja, kanske att det kan funka live om Bruce och Little Steven får dela på sången. I så fall kan det bli ett fruktansvärt bra driv ändå.
Long Walk Home ++++
Bruce snor från sig själv igen och gör en ny Land of Hope an Dreams. Skön låt som bara flyter fram och byggs upp fint. Refrängen sätter sig lätt på huvudet, men, vi har hört det förr.
Devil's Arcade ++
Skivans andra lugnare låt, tyvärr lider den av samma symptom som Magic, lite för mycket plastiga syntljud och mysko effekter. Trots att det låter väldigt pampigt, lyfter det inte riktigt.
Bonusspår: Terry's Song
Sent inlagd låt som endast finns på vissa upplagor av Magic. En hyllningssång till Bruce's vän och livvakt Terry MacGoveran som dog i somras. Svår att jämföra med övriga låtar på skivan eftersom den skiljer sig så starkt stilmässigt, Terry's Song är avskalad, Bruce är ensam med pianot, gitarren och munspelet. Ffaktum är att Terry's Song gör att man märker vad som saknas på skivan; det avskalade och enkla där Bruce får lita till melodin och rösten, istället för E-streets tunga ljudvägg, och på det planet är han faktiskt helt fantastisk, precis som han är i Terry's Song.
Sammanfattningsvis så är Magic ett alldeles lysande rockalbum och tillsammans med The Rising Bossens bästa album sedan Born In The USA, och kanske längre tillbaka än så. De 4-5 bästa låtarna bör, om inte skivan köps i sin helhet, laddas ned omedelbart.
Bara skojar. Jag har ärligt talat ingenting att skriva om. Förrän nu.
Den är nämligen så att jag inte längre är arbetslös. Jag har börjat jobba igen. På dagen en månad efter att min kära camping stängde var det dags att träda in i hamsterhjulet på Frukt- och Grönt-avdelningen på Servera.
Vad som är mest otroligt av allt är att jag fick jobbet i konkurrens med flera andra sökanden, tro det eller ej. Troligtvis det största felbeslutet av personalavdelningen i företagets historia. Men uppenbarligen är jag hyperattraktiv på arbetsmarknaden... Fråga mig inte vad jag sa eller vad jag gjorde för att få jobbet. Jag har ingen aning.
Nåja. För att beskriva mina arbetsysslor kan jag säga att det är ungefär som att handla på Ica Maxi vid fruktavdelningen. Jag går runt med en liten vagn mellan några hyllor på ett lager och plockar frukt och grönsaker efter en liten lista. Typ 1 kg paprika, 10 kg rödlök, en låda gurkor, 15 kg vitkål, 5 vita morötter, 13 kg Royal Gala-äpplen osv.. Sedan förpackar jag detta lite snyggt i pappkartonger, staplar det så smidigt det går på en lastpall och knappar in på datorn vad jag har packat. Och är hela tiden livrädd för att göra fel. Bara väntar på alla felanmälningar från kunderna som kommer trilla in i veckan.
Men ändå; efter några dagars arbete i kylan på lagret kan jag inte säga annat än att det är ganska trevligt. Ska nog kunna uthärda vhösten och vintern iallafall.
I slutet av veckan händer det härliga saker på Springsteenfronten. Som beknat släpps ju Bossen nya skiva Magic.
För att ni inte ska köpa grisen i säcken tänkte jag bjuda på en liten recension av skivan, så att ni vet vad som väntar när ni har rusat till skivlagret och köpt den.
Tvärtemot vad som egentligen var väntat, så är Magic rockigare och hårdare än någon av Springsteens skivor från de senaste tjugo åren. Gitarrerna har fått större plats än någonsin och även Big Man's sax, tyvärr på bekostnad av piano och annat finlir. I övrigt så är soundet ganska likt The Rising från 2002, som bekant är det senaste albumet med E-street Band, även om Magic känns klart fräschare och modernare. Dock är inte topparna på Magic lika höga som de på The Rising, men å andra sidan saknar den helt några riktiga bottennapp.Med andra ord är det inte så mycket på Magic som sticker ut, framförallt kanske beroende på att texterna inte känns lika inspirerade som på The Rising. Tro nu inte att det betyder att det inte finns några kanonlåtar på Magic, det finns det gott om ändå.
Hursomhelst så låter det mycket och det låter starkt - antalet lugnare låtar är faktiskt bara tre till antalet, vilket är lite synd, det är ju trots allt de som brukar växa ju mer man lyssnar på skivan - och det hela är ganska opretentiöst, tämligen fritt från låtar som aspirerar på att vara några episka storverk. Man får mer känslan av att Bruce har samlat bandet för att göra ett sista riktigt ordentligt rockalbum mest för att kunna ge sig ut på turné, en turné som mycket väl kan vara den sista med E-street-band i sin nuvarande form. Gubbarna börjar inte bli gamla; de är gamla. Resultatet blir att skivan inte lämnar några djupare spår, men å andra sidan finns det en hel drös låtar som kan lysa upp även den gråaste höstdag.
Låtarna; en efter en: Observera att betygen är efter Springsteenskalan.
Radio Nowhere +++++
Förstasingel som släpptes redan för några veckor sedan. Tung Rocker som slår an tonen för plattan direkt. Tre tunga gitarrer, Max trummar på hårdar än på länge, Little Steven backar upp på sången så man ryser och Clarence saxsolo gör ett av de bästa saxsolona på de senaste 20 åren. Trolig öppningslåt på turnén något modifierad, med det inlednade gitarriffet utbyggt innan resten av bandet fyller på och fem minuters refräng på slutet.
You'll be Coming Down +++++
En glädjespridare enligt springsteenmall 1A. Vi har hört det förr. Men det gör inget, för det låter bättre och gladare än någonsin och refärngen är så catchy att den sätter sig direkt... Skivans bästa låt.
Livin' In The Future ++++
Och varför slå av på takten? Mer enkel, glad och rak rock med ett skönt sväng i verserna som för tankarna till Tenth Avenue Freeze-Out. Saxofonen får låta precis så mycket som den ska och slutet är som gjort för att sjungas med i ...
Your Own Worst Enemy +++
Tempot sjunker lite med Your Worst Enemy, som börjar bra i första versen, men blir sedan lite småtråkig utan nån riktig glöd.
Gypsy Biker +++
Tempot dras upp igen, Gypsy Biker har ett fruktansvärt bra driv, där gitarrerna får gnälla skönt. Och munspelandet är i helt perfekt. Men där finns ändå nåt som saknas.
Girls In Their Summer Clothes ++++
Titeln skulle mycket väl kunna antyda en viss gubbsjuka, men det är så muntert och högtflygande att det funkar hur bra som helst. En Waitin' On A Sunny Day-kopia, som gör en lika lycklig som orginalet...
I'll Work For Your Love +++
Första gången som Roy Bittans piano får låta lite, tyvärr alldeles för kort stund, innan introt brakar loss i ännu en halvrocker, som inte sticker ut så mycket. Men det låter bra, det är lite sött och det funkar absolut.
Magic ++
Titelspåret är skivans första lugna låt, och dessvärre inte nån av skivans starkare låtar. Det experimenteras för fullt med lite halvmysko instrument och plastiga syntmattor, även om det funkar helt OK. Enda anledningen till att MAgic fick vara titelspår kan man lätt räkna ut.Kan ett turné-namn bli coolare än "The Magic Tour"...?
Last To Die ++
Tung, rak och lite stelbent rock. Faktum är att det inte låter nåt vidare, särskilt stråkarna borde kastats i papperskorgen direkt. Men, tja, kanske att det kan funka live om Bruce och Little Steven får dela på sången. I så fall kan det bli ett fruktansvärt bra driv ändå.
Long Walk Home ++++
Bruce snor från sig själv igen och gör en ny Land of Hope an Dreams. Skön låt som bara flyter fram och byggs upp fint. Refrängen sätter sig lätt på huvudet, men, vi har hört det förr.
Devil's Arcade ++
Skivans andra lugnare låt, tyvärr lider den av samma symptom som Magic, lite för mycket plastiga syntljud och mysko effekter. Trots att det låter väldigt pampigt, lyfter det inte riktigt.
Bonusspår: Terry's Song
Sent inlagd låt som endast finns på vissa upplagor av Magic. En hyllningssång till Bruce's vän och livvakt Terry MacGoveran som dog i somras. Svår att jämföra med övriga låtar på skivan eftersom den skiljer sig så starkt stilmässigt, Terry's Song är avskalad, Bruce är ensam med pianot, gitarren och munspelet. Ffaktum är att Terry's Song gör att man märker vad som saknas på skivan; det avskalade och enkla där Bruce får lita till melodin och rösten, istället för E-streets tunga ljudvägg, och på det planet är han faktiskt helt fantastisk, precis som han är i Terry's Song.
Sammanfattningsvis så är Magic ett alldeles lysande rockalbum och tillsammans med The Rising Bossens bästa album sedan Born In The USA, och kanske längre tillbaka än så. De 4-5 bästa låtarna bör, om inte skivan köps i sin helhet, laddas ned omedelbart.
Konserthösten
Tyvärr. Det bidde varken Köpenhamnsbiljetter eller Oslobiljetter när de släpptes idag. När jag väl kom in på "Biljettlugen.dk" vid kvart över tio var det redan slutsålt. Ska man ha biljett får man uppenbarligen köa på riktigt. Det innebär ju å andra sidan att Globenbiljetterna värmer så mycket bättre. Och Londonbiljetterna släpps om en månad, att se turnédelavslutningen där precis innan jul vore väl inte helt fel.
Men faktum är att Bruce bara ser ut att bli avslutningen på en riktigt trevlig konserthöst:
Dagens glada nyhet bestod i att få veta att Lill-Bruce..f'låt, Moneybrother ska ut på turné igen. Den 19 oktober är det dags på Kåren här i stan, och kan inte säga annat än att man bör vara där. Senaste skivan är ohyggligt bra, absolut i klass med Pengabrorsan. Köp den, ladda ned den elller vad som helst, killen är faktiskt bäst i Sverige.
Och så ska ju Winnerbäck rocka loss igen i November...eller tja, deppa loss är väl kanske mer träffande att säga, och det kan man ju inte missa. Inte efter att ha hört senaste singeln, "Om du lämnade mig nu". Pinsamt bara att Halmstad inte har att erbjuda nån bättre konserthall än söndermöglande, läckande och sunkiga Sporthallen. Tänk om Winnerbäck fastnar i hanbollsklistret...?
Frågan som återstår är dock om man ska ta och tjuvstarta konserthösten med Håkan på torsdag redan. Får se om det blir så. Trycket efter biljetter är ju inte direkt så att man behöver ha nån brådska med att bestämma sig. Jösses, killen klarar inte ens att sälja slut Diezel...nästa gång kanske han kan spela i mitt vardagsrum, det blir nog lagom stort med tanke på antalet "fans"...
Idag är det förresten bara en månad tills att Springsteens nya skiva släpps. Radio Nowhere som kommer att bli första singel från "Magic" har redan snurrat runt ett tag på nätet, idag kan den laddas ned gratis på via Expressen http://www.radionowheredownload.com/expressen/. Sanslöst bra såklart, tack vare en gitarrmatta som ger ståpäls, ett saxofonsolo som låter bättre än någonsin, och Little Stevens bakgrundsstämma.
Men faktum är att Bruce bara ser ut att bli avslutningen på en riktigt trevlig konserthöst:
Dagens glada nyhet bestod i att få veta att Lill-Bruce..f'låt, Moneybrother ska ut på turné igen. Den 19 oktober är det dags på Kåren här i stan, och kan inte säga annat än att man bör vara där. Senaste skivan är ohyggligt bra, absolut i klass med Pengabrorsan. Köp den, ladda ned den elller vad som helst, killen är faktiskt bäst i Sverige.
Och så ska ju Winnerbäck rocka loss igen i November...eller tja, deppa loss är väl kanske mer träffande att säga, och det kan man ju inte missa. Inte efter att ha hört senaste singeln, "Om du lämnade mig nu". Pinsamt bara att Halmstad inte har att erbjuda nån bättre konserthall än söndermöglande, läckande och sunkiga Sporthallen. Tänk om Winnerbäck fastnar i hanbollsklistret...?
Frågan som återstår är dock om man ska ta och tjuvstarta konserthösten med Håkan på torsdag redan. Får se om det blir så. Trycket efter biljetter är ju inte direkt så att man behöver ha nån brådska med att bestämma sig. Jösses, killen klarar inte ens att sälja slut Diezel...nästa gång kanske han kan spela i mitt vardagsrum, det blir nog lagom stort med tanke på antalet "fans"...
Idag är det förresten bara en månad tills att Springsteens nya skiva släpps. Radio Nowhere som kommer att bli första singel från "Magic" har redan snurrat runt ett tag på nätet, idag kan den laddas ned gratis på via Expressen http://www.radionowheredownload.com/expressen/. Sanslöst bra såklart, tack vare en gitarrmatta som ger ståpäls, ett saxofonsolo som låter bättre än någonsin, och Little Stevens bakgrundsstämma.
Jag är bäst.
De som (varför nån nu skulle göra det...?) har läst Veronicas blogg de senaste dagarna uppmärksammade kanske då att jag skulle köa till ett hyggligt eftertraktat biljettsläpp. Man bör även ha uppmärksammat att jag hade ångest och panikkänslor inför detta. Med all rätt visade det sig. Detta är fakta:
1. Biljetterna till Springsteens konsert i Globen tog på Halmstad biljettcentrum och övriga ticnet-ombud i landet slut på mindre än 5 minuter.
2. Ståplatserna tog slut på 1 minut.
3. De bästa sittplatserna fanns inte ens att tillgå
4. 6 stycken i kön utanför biljettcentrum lyckades få tag på biljett. Resten blev utan. Inklusive de som köat i dryga 8 timmar.
När man då står där 10.05 med fyra biljetter i handen varav två på ståplats, är det inte direkt så att man ångrar att man faktiskt har spenderat 12 timmar i en brassestol sovandes, sittandes, väntandes, trots att en och annan person hade uttryckt det knasiga i att göra detta. Faktum är att man är ganska glad.
Men eftersom jag skickade pappa till biljettcentrum klockan 18 kvällen innan, vilket kanske var ett av de bättre besluten jag tagit på länge, så hamnade jag, när jag anlände vid 22, först i den kö som under fredagsnatten så sakteliga växte bakom mig, och som på lördagen 10.10 bestod mestadels av olyckliga, kalla, trötta men framförallt biljettlösa Springsteenfans. Undantaget mig då.
Annars var det en kö som åldersmässigt såg ut som Springsteenköer brukar göra; dvs en tvågenerationerskö med dels de som har varit med lite längre och börjar närma sig 50-strecket och dels de som hade kunnat vara deras barn, alltså runt 20, ungefär jämnt fördelat i antal mellan de båda grupperna. Så ingen tror nåt annat.
Dagens frågor:
Körkort eller Springsteenbiljetter? Springsteenbiljetter, såklart.
Är jag trött på frågan: "Vad köar ni till?" Ja.
(Det hela var iofs ganska kul när folk började hitta på lite roliga svar efter ett tag t.ex. "Rean på Åhlens", "After Darks Julshow" eller "Bussen till Veinge". Eller när någon inte riktigt hörde vad man sa och frågade "Bosse Svensson?")
Kan man tjäna en veckolön på att sälja biljetterna till högstbjudande? Möjligt...
Är detta nåt att överväga? Nej.
1. Biljetterna till Springsteens konsert i Globen tog på Halmstad biljettcentrum och övriga ticnet-ombud i landet slut på mindre än 5 minuter.
2. Ståplatserna tog slut på 1 minut.
3. De bästa sittplatserna fanns inte ens att tillgå
4. 6 stycken i kön utanför biljettcentrum lyckades få tag på biljett. Resten blev utan. Inklusive de som köat i dryga 8 timmar.
När man då står där 10.05 med fyra biljetter i handen varav två på ståplats, är det inte direkt så att man ångrar att man faktiskt har spenderat 12 timmar i en brassestol sovandes, sittandes, väntandes, trots att en och annan person hade uttryckt det knasiga i att göra detta. Faktum är att man är ganska glad.
Men eftersom jag skickade pappa till biljettcentrum klockan 18 kvällen innan, vilket kanske var ett av de bättre besluten jag tagit på länge, så hamnade jag, när jag anlände vid 22, först i den kö som under fredagsnatten så sakteliga växte bakom mig, och som på lördagen 10.10 bestod mestadels av olyckliga, kalla, trötta men framförallt biljettlösa Springsteenfans. Undantaget mig då.
Annars var det en kö som åldersmässigt såg ut som Springsteenköer brukar göra; dvs en tvågenerationerskö med dels de som har varit med lite längre och börjar närma sig 50-strecket och dels de som hade kunnat vara deras barn, alltså runt 20, ungefär jämnt fördelat i antal mellan de båda grupperna. Så ingen tror nåt annat.
Dagens frågor:
Körkort eller Springsteenbiljetter? Springsteenbiljetter, såklart.
Är jag trött på frågan: "Vad köar ni till?" Ja.
(Det hela var iofs ganska kul när folk började hitta på lite roliga svar efter ett tag t.ex. "Rean på Åhlens", "After Darks Julshow" eller "Bussen till Veinge". Eller när någon inte riktigt hörde vad man sa och frågade "Bosse Svensson?")
Kan man tjäna en veckolön på att sälja biljetterna till högstbjudande? Möjligt...
Är detta nåt att överväga? Nej.
Om det blev kallt på natten? Nej, men på morgonen var det iskallt.
På måndag släpps biljetterna till Köpenhamnskonserten. Lite supertur framför datorn då så kan december bli riktigt trevligt.
IS THERE ANYBODY ALIIIIIIIVE OUT THERE!?!??!
Rapport från KC
Eftersom bloggvärlden formligen skriker efter inlägg om Karlstorps Camping och livet där, så tänkte jag idag bjuda på ett litet bonusinlägg. Bonus på så sätt att det bryter av min publiceringstakt med nåt inlägg i månaden sådär.
Numera är det lågsäsong på Campingen. Det betyder att gästerna kan räknas på båda händernas fingrar och att man som personal får gå där helt ensam på dagarna och göra massa andra trevliga saker än att välkomna dessa gäster i sin lilla receptionsbur. I veckan tänkte jag att det skulle vara en bra idé att ta in några av campingens soptunnor, rengöra dessa och ställa dem för vinterdvala. Det slutade med att jag var ytterst nära med att bli blind.
För att soptunnorna skulle bli extra rena så bestämde jag mig för att rengöra dem med klor . Klor löser upp smuts och fräter på ett alldeles förträffligt sätt. Jag ville ju sprida ut kloret jämnt i soptunnorna så jag hällde över kloret i en sprejflaska och sprejade tunnornas insida. När jag senare var klar med rengöringen så tänkte jag hälla tillbaka kloret i dess vanliga flaska, jag insåg att det kanske inte var så smart att låta det vara klor i en flaska med etiketten "badrumsrent" då man sprutar lite varstans och överallt med en sådan flaska. Jag skruvade av sprejkorken och drog upp locket med tillhörande slang ur flaskan. Dock var jag lite oförsiktig och råkade dra ur slangen lite snett. Så när flaskan tog slut för slangen, svichade slangen till och skvätte en droppe klor som träffade mitt öga så perfekt att jag önskar att alla antiallergi-ögondroppar jag tar hade träffat lika perfekt. Då blir man lite paff.
Om nu kloret löser upp smuts ganska hyggligt när det är utspädd med ungefär en deciliter i fem liter vatten, vad händer då med mitt öga när det träffas av en droppe outspädd klor? tänkte jag. Den slutsats jag hastigt drog av detta var att jag kanske borde göra nåt åt situationen. Det sved ju lite, om inte annat.
Så jag rusade in på toan och sköljde ögat så mycket jag kunde, först i handfatet, sedan i duschen. Så jag klarade mig faktiskt utan några större skador.
Det jag ville säga med den här lilla historien är att campingar är en mycket farligare arbetsplats än många tror...
Men på söndag är det slut, då stänger campingen. Framför mig har jag då ca 300 just nu totalt oplanerade dagar. Spännande. Inte riktigt ett helt år, nä, för till campingen får jag nog komma tillbaka även nästa sommar, om det nu skulle bli så, men i sina ljustaste stunder så tror jag att campingen är ett av Sveriges, låt säga, 10 bästa sommarjobb.
Katt åt glödlampa - Lös i magen.
Numera är det lågsäsong på Campingen. Det betyder att gästerna kan räknas på båda händernas fingrar och att man som personal får gå där helt ensam på dagarna och göra massa andra trevliga saker än att välkomna dessa gäster i sin lilla receptionsbur. I veckan tänkte jag att det skulle vara en bra idé att ta in några av campingens soptunnor, rengöra dessa och ställa dem för vinterdvala. Det slutade med att jag var ytterst nära med att bli blind.
För att soptunnorna skulle bli extra rena så bestämde jag mig för att rengöra dem med klor . Klor löser upp smuts och fräter på ett alldeles förträffligt sätt. Jag ville ju sprida ut kloret jämnt i soptunnorna så jag hällde över kloret i en sprejflaska och sprejade tunnornas insida. När jag senare var klar med rengöringen så tänkte jag hälla tillbaka kloret i dess vanliga flaska, jag insåg att det kanske inte var så smart att låta det vara klor i en flaska med etiketten "badrumsrent" då man sprutar lite varstans och överallt med en sådan flaska. Jag skruvade av sprejkorken och drog upp locket med tillhörande slang ur flaskan. Dock var jag lite oförsiktig och råkade dra ur slangen lite snett. Så när flaskan tog slut för slangen, svichade slangen till och skvätte en droppe klor som träffade mitt öga så perfekt att jag önskar att alla antiallergi-ögondroppar jag tar hade träffat lika perfekt. Då blir man lite paff.
Om nu kloret löser upp smuts ganska hyggligt när det är utspädd med ungefär en deciliter i fem liter vatten, vad händer då med mitt öga när det träffas av en droppe outspädd klor? tänkte jag. Den slutsats jag hastigt drog av detta var att jag kanske borde göra nåt åt situationen. Det sved ju lite, om inte annat.
Så jag rusade in på toan och sköljde ögat så mycket jag kunde, först i handfatet, sedan i duschen. Så jag klarade mig faktiskt utan några större skador.
Det jag ville säga med den här lilla historien är att campingar är en mycket farligare arbetsplats än många tror...
Men på söndag är det slut, då stänger campingen. Framför mig har jag då ca 300 just nu totalt oplanerade dagar. Spännande. Inte riktigt ett helt år, nä, för till campingen får jag nog komma tillbaka även nästa sommar, om det nu skulle bli så, men i sina ljustaste stunder så tror jag att campingen är ett av Sveriges, låt säga, 10 bästa sommarjobb.
Katt åt glödlampa - Lös i magen.
Visit i kungliga huvudstaden
Tid för återinträde i bloggatmosfären igen. Detta inlägg tänkte jag börja med en recension/hyllning. För det är som så att jag är fullständigt lyrisk. Anledningen heter Säkert. I Onsdags var jag på Skansen och såg detta Band på deras "Parksommarturné" där även Salem el-Fakir och Moneybrother fanns med som de stora namnen.
Nog för att jag har lyssnat en del på Säkerts skiva (med samma namn) och jo, deras skiva är bra, men på scen lyfte de ännu mer. Det är så ärligt, så sprött och självutlämnande att man blir alldeles mjuk. Riktigt smärtsamt är det ibland att lyssna på. Lite i samma stil som Oh Laura, speciellt då Release Me.
Tro nu inte att Moneybrother och Salem var dåliga bara för att jag hyllar Säkert lite extra. Nä, Salem hoppade omkring som en duracellDylan på speed och att Moneybrother är bra kom ju knappast som nån överraskning. Han är ju trots allt bästa artisten i Sverige.
Kul var det också att Lars Winnerbäck gästade under ett av Moneybrothers extranummer. De två tillsammans med Säkert och Salem på scen i Moneybrothers Springsteeninspirerade "De vet ingenting om oss" var inte så pjåkigt må jag säga.
Att parksommargänget fick ställa in konserter tidigare i somras pga. dåliig biljettförsäljning är nästan tragiskt och säger mer om folks inskränkta musikmak än om artisternas kvalité. Nåja;
Topp 5: Svenska artister/band:
1. Moneybrother - Tre kanonalbum på rad, oslagbar energi på scen, Springsteensound, vad mer behöver sägas?
2. Säkert - Se ovan.
3. Gessle - med eller utan GT - Ja, med risk för att tappa all värdighet och eventuell kvarvarande coolhet, men Gessle är helt enkelt för bra för att inte vara med på listan. Det är så trallvänligt, träffsäkert, somrigt att man blir alldeles lycklig.
4. Lars Winnerbäck - Om killen bara ville sluta mumla om deppiga årstider, ta med sig Hovet igen - och framförallt; använda elguran lite mer, så hade han varit bra mycket högre på listan. När han väl gör detta, då är han farligt nära förstaplatsen.
5. Ulf Lundell - Tja, gammal är äldst...
Någonstans lite utanför listan: Mando Diao, The Sounds och Håkan Hellström (och var sjutton tog Nordman vägen!?). Hmm...Electric Banana Band är farligt nära listan också...
Jag gjorde faktiskt också annat i Stockholm än att vara på Parksommar. Bland annat en tur ut i Skärgården till Vaxholm. (Dä fö. Statsministern talade tidigare samma dag). Och det var väl på vägen dit som man förstod att det finns en eller annan ganska rik människa i det här landet. Vräkiga villor i grosshandlarstil låg på rad längs skärgårdsöarnas strandkanter ända från Lidingö ut till Vaxholm varav de flesta stoltserade med en privat badbrygga med tillhörande motorbåt modell större. Somliga har det bra. Hiursomhelst var det rätt vackert så jag lägger upp lite bilder från denna båttur och lite andra somriga bilder. Bör nämna att det inte är jag som har tagit bilderna dock. Märk framförallt bilden med den svenska flaggan, det är hög vykortsvarning på den!
Nog för att jag har lyssnat en del på Säkerts skiva (med samma namn) och jo, deras skiva är bra, men på scen lyfte de ännu mer. Det är så ärligt, så sprött och självutlämnande att man blir alldeles mjuk. Riktigt smärtsamt är det ibland att lyssna på. Lite i samma stil som Oh Laura, speciellt då Release Me.
Tro nu inte att Moneybrother och Salem var dåliga bara för att jag hyllar Säkert lite extra. Nä, Salem hoppade omkring som en duracellDylan på speed och att Moneybrother är bra kom ju knappast som nån överraskning. Han är ju trots allt bästa artisten i Sverige.
Kul var det också att Lars Winnerbäck gästade under ett av Moneybrothers extranummer. De två tillsammans med Säkert och Salem på scen i Moneybrothers Springsteeninspirerade "De vet ingenting om oss" var inte så pjåkigt må jag säga.
Att parksommargänget fick ställa in konserter tidigare i somras pga. dåliig biljettförsäljning är nästan tragiskt och säger mer om folks inskränkta musikmak än om artisternas kvalité. Nåja;
Topp 5: Svenska artister/band:
1. Moneybrother - Tre kanonalbum på rad, oslagbar energi på scen, Springsteensound, vad mer behöver sägas?
2. Säkert - Se ovan.
3. Gessle - med eller utan GT - Ja, med risk för att tappa all värdighet och eventuell kvarvarande coolhet, men Gessle är helt enkelt för bra för att inte vara med på listan. Det är så trallvänligt, träffsäkert, somrigt att man blir alldeles lycklig.
4. Lars Winnerbäck - Om killen bara ville sluta mumla om deppiga årstider, ta med sig Hovet igen - och framförallt; använda elguran lite mer, så hade han varit bra mycket högre på listan. När han väl gör detta, då är han farligt nära förstaplatsen.
5. Ulf Lundell - Tja, gammal är äldst...
Någonstans lite utanför listan: Mando Diao, The Sounds och Håkan Hellström (och var sjutton tog Nordman vägen!?). Hmm...Electric Banana Band är farligt nära listan också...
Jag gjorde faktiskt också annat i Stockholm än att vara på Parksommar. Bland annat en tur ut i Skärgården till Vaxholm. (Dä fö. Statsministern talade tidigare samma dag). Och det var väl på vägen dit som man förstod att det finns en eller annan ganska rik människa i det här landet. Vräkiga villor i grosshandlarstil låg på rad längs skärgårdsöarnas strandkanter ända från Lidingö ut till Vaxholm varav de flesta stoltserade med en privat badbrygga med tillhörande motorbåt modell större. Somliga har det bra. Hiursomhelst var det rätt vackert så jag lägger upp lite bilder från denna båttur och lite andra somriga bilder. Bör nämna att det inte är jag som har tagit bilderna dock. Märk framförallt bilden med den svenska flaggan, det är hög vykortsvarning på den!
Katt åt linjal - blev mätt
På en huvudled mot körkortet?
För lite mer än precis ett år sedan så skapades första inlägget på denna blogg. Sedan dess har det blivit ett antal ganska trevliga, om än för få, inlägg. Här följer ännu ett.
Till att börja med tänkte jag delge följande lilla dialog som utspelade sig under en frukostrast på campingen i veckan. Jag tycker den var hejdlöst rolig, något som jag tvekar på att mina läsare kommer tycka. Men det är min blogg.
Jag: "Vi skulle målat alla byggnader på campingen svarta så att man inte ser skiten. Då slipper vi städa"
VA: "Mmm...men då hade man inte sett sig själv..."
Jag: "Va...?"
VA: "Om man målar alla väggar inomhus svarta...och taket...och golvet så ser man ju inte sig själv... Eller bara om man står väldigt nära..."
Det mest intressanta som har hänt i veckan är, hör och häpna nu, att jag på allvar har gett mig ut på vägarna med bilen. Det går lite upp och ned, men de senaste gångerna har varit mest upp. Faktum är att jag de senaste gångerna har varit lite för vägverket vad Michael Schumacher var för Ferrari; helt lysande....
Det som vållar mest problem är att parkera, hur jag än försöker lyckas jag inte träffa de där löjligt små parkeringsrutorna som jag vill, och de imaginära bilar som pappa ställer upp i parkeringsrutorna intill har jag bucklat till gång på gång.
En mer eller mindre komisk händelse värd att nämna från veckans sessioner i bilen var när jag var ute och körde på småvägarna i Frösakull. Plötsligt hade mamma lurat in mig på en gata som helt abrupt slutade 20 meter längre fram på grund av nåt vägarbete. Enda stället där det var möjligt att vända bilen på, var en garageuppfart precis innan avspärrningen. Uppenbarligen vill inte ägarna till denna uppfart att man skulle göra detta, så de hade placerat två stycken vattenkannor på uppfarten. Men det fanns inte så mycket annat att göra, än att försöka köra in mellan dessa två vattenkannor och sedan backa ut på andra hållet. Och eftersom det inte var bredare mellan vattenkannorna än en vanlig parkeringsficka återfanns snart en av kannorna under ett av bilens hjul. Vilket inte gjorde mig så mycket då jag anser att uppfartsägarna förtjänade detta till varje pris.
Det som vållar mest problem är att parkera, hur jag än försöker lyckas jag inte träffa de där löjligt små parkeringsrutorna som jag vill, och de imaginära bilar som pappa ställer upp i parkeringsrutorna intill har jag bucklat till gång på gång.
En mer eller mindre komisk händelse värd att nämna från veckans sessioner i bilen var när jag var ute och körde på småvägarna i Frösakull. Plötsligt hade mamma lurat in mig på en gata som helt abrupt slutade 20 meter längre fram på grund av nåt vägarbete. Enda stället där det var möjligt att vända bilen på, var en garageuppfart precis innan avspärrningen. Uppenbarligen vill inte ägarna till denna uppfart att man skulle göra detta, så de hade placerat två stycken vattenkannor på uppfarten. Men det fanns inte så mycket annat att göra, än att försöka köra in mellan dessa två vattenkannor och sedan backa ut på andra hållet. Och eftersom det inte var bredare mellan vattenkannorna än en vanlig parkeringsficka återfanns snart en av kannorna under ett av bilens hjul. Vilket inte gjorde mig så mycket då jag anser att uppfartsägarna förtjänade detta till varje pris.
Dagens inlägg avslutas med en liten musik-poesi-gissnings-tävling. Följande text är en låttext översatt från engelska till svenska och lite lagom redgerad. Den som lyckas lista ut vilken låt det är får 10 poäng...
Jag stiger upp på kvällen
Jag har ingenting att säga
Jag kommer hem på morgonen
Går till sängs och känner precis likadant
Inget annat än trött
Bara trött och uttråkad av mig själv
Av dig, skulle jag behöva lite hjälp
Jag tittar mig i spegeln
Vill byta allt, mina kläder, mitt hår, mitt utseende
Någonting händer någonstans
Det är det enda jag vet
Jag är desperat efter lite action
Fastnat på soptippen här
Jag vill ha ett kärlekstecken
Från dig, bara en blick
Du kan inte tända en eld
Om du bara gråter över ditt brustna hjärta
Du kan inte tända en eld
Om du oroar dig över att din värld ska falla samman
Du kan inte tända en eld
Om du inte har en gnista
Så allt vi gör
Är att dansa i mörkret
Gessle och listan
Ber så hemskt mycket om ursäkt att jag har tagit semester från bloggandet de senaste veckorna. Det betyder dock inte att jag har haft semester från campingarbetet, nädå, Karlstorps Camping före allt, det är vårt motto.
Vad får mig då att återigen slå mig ned framför datorn och tvinga fram ett inlägg? Jo, två saker: 1. En liten recension av Gesslekonserten igår. 2. Den där satans listan som stör alla bloggare.
Nåja, för att börja från början; igår spelade Gessle & Co på Örjans Vall. Jag var där. Och Gessle gjorde väl ingen direkt besviken, levererade snyggt och prydligt precis de låtar vi ville höra. Synd då att publiken var ganska mycket sämre än Gessle själv, för inte blev det mycket till stämning. Inte för att jag gjorde så mycket för att bidra till lite konsertstämning, men ändå.
Låtmässig så var det en bra blandning av låtar från nya plattan, Gyllene Tider och låtar från Mazarin. Lite märkligt så var det inte GT-låtarna som bar upp konserten (jag menar, hur kul är det att höra Jag går och Fiskar femtioelfte gången?). Nä, faktum var att det var låtarna från Mazarin som var höjdpunkterna tillsammans med ett par låtar från nya skivan som faktiskt är rätt trevlig och mysig.
Men att Mazarin är en ruskigt bra skiva visste vi ju sedan innan, eller hur?
Gesslekonsert-quiz:
Bättre eller sämre än Winterdäc..f'låt Winnerbäck? Klart bättre. Gessle använder faktiskt en elgitarr.
Slog Springsteensjukan till igen? Hmm, ja, aningen ibland, särskilt under "gitarrsolona" i GT-låtarna., då önskade man att det var ett annat gäng man såg...
Är Gessle ett musikaliskt geni? Jadå. Ingen tvekan om det.
Hade vi klarat oss utan "Sommartider"? Ja, vi är trötta på smörjan!
Coolast på scen? Helena Josefsson. Vilken röst, vilken energi, vilken tjej. Lite av Gessles motsvarighet till vad Big Man Clemons är för Springsteen (om nån nu förstår liknelsen).
Hade jag gått till samma konsert igen om jag fått chansen? Absolut.
1. Vad tänkte du när du såg dig själv i spegeln första gången i morse?
Klockan var kvart över sex när jag kollade mig i spegeln i morse. Vid den tiden tänker jag inte så mycket alls.
2. Hur mycket kontanter har du på dig?
Nada, men i plånboken finns det resurser.
3. Vilket ord rimmar på "test"?
Pyjamas. Eller, nä...mest.
4. Favoritplanet?
Jag har alltid gillat Mars. Fin färg, lagom nära jorden och så heter den likadant som den månad jag fyller år i.
5. Vem ligger fyra på missade samtal-listan på din mobil?
Hemnumret
6. Vilken är din favoritringsignal på din mobil?
Tja, den jag använder uppenbarligen: En egenhändig komponerad version av Born To Run.
7. Vad har du på dig på överkroppen just nu?
En vit T-shirt från Friidrotts-EM i Gbg förra sommaren.
8. Sätter du etiketter på dig själv?
Pyjamas.
9. Vad är det för märke på skorna du har på dig?
Le Coq Sportif, eller vad de nu heter. Addidas när jag tränar.
10. Ett ljust eller mörkt rum?
Ljust.
11. Vad gjorde du vid midnatt?
Åkte buss hem från Gesslekonserten.
12. Vad står det i ditt senast mottagna SMS?
Det senaste är ett ganska kryptiskt SMS med okänd avsändare: "Var e du?". Mystiskt...
13. Var ligger ditt närmaste Seven Eleven?
Helsingborg. Förresten skrivs det 7-eleven.
14. Vilket uttryck använder du mest?
Ingen aning.
15. Till vem sa du "jag älskar dig" senast?
Hmm...vet inte..sprider inte så mycket kärlek omkring mig...
16. Vilken pälsbeklädd sak rörde du senast?
Mormors hund.
17. Hur många olika sorters droger har du nyttjat de senaste tre dagarna?
Räknas koffein? Isåfall tog jag en kraftig överdos i morse. Men efter en knapp liter kaffe blir man rätt effektiv.
18. Hur många rullar film ligger och väntar på att bli framkallade?
Hallå! Vi lever i det digitala samhällhet!
19. Vilken ålder har varit bäst hittills?
Tycker det är rätt trevligt som det är nu.
20. Din värsta fiende?
Övers i näringskedjan är jag.
21. Vad har du för skrivbordsbild på datorn just nu?
Bilden från skivomslaget till Springsteens Greatest Hits. Svartvit bild på Springsteen bakifrån, bredbent, läderjacka, jeans och gitarren på ryggen. Ett av de snyggaste foton som någonsin tagits.
22. Vad var det senaste du sa till någon?
"Tack för maten" till mamma,
23. En miljon dollar eller förmågan att flyga?
En miljon dollar, folk hade ju kollat konstigt på en om man kommit flygande. Om inte annat kan man ju köpa en helikopter för pengarna.
24. Gillar du någon särskild lite extra mycket just nu?
Mmm, kanske det...
25. Senaste låten du lyssnade på?
Tja, den senaste jag verkligen "lyssnade" på var Gessles avslutningslåt igår: "Min Hälsning".
Till sist vill jag uppmärksamma att min blogg firar 1-årsjubileum om en vecka. Om det blir något inlägg innan dess låter jag vara osagt.
Vad får mig då att återigen slå mig ned framför datorn och tvinga fram ett inlägg? Jo, två saker: 1. En liten recension av Gesslekonserten igår. 2. Den där satans listan som stör alla bloggare.
Nåja, för att börja från början; igår spelade Gessle & Co på Örjans Vall. Jag var där. Och Gessle gjorde väl ingen direkt besviken, levererade snyggt och prydligt precis de låtar vi ville höra. Synd då att publiken var ganska mycket sämre än Gessle själv, för inte blev det mycket till stämning. Inte för att jag gjorde så mycket för att bidra till lite konsertstämning, men ändå.
Låtmässig så var det en bra blandning av låtar från nya plattan, Gyllene Tider och låtar från Mazarin. Lite märkligt så var det inte GT-låtarna som bar upp konserten (jag menar, hur kul är det att höra Jag går och Fiskar femtioelfte gången?). Nä, faktum var att det var låtarna från Mazarin som var höjdpunkterna tillsammans med ett par låtar från nya skivan som faktiskt är rätt trevlig och mysig.
Men att Mazarin är en ruskigt bra skiva visste vi ju sedan innan, eller hur?
Gesslekonsert-quiz:
Bättre eller sämre än Winterdäc..f'låt Winnerbäck? Klart bättre. Gessle använder faktiskt en elgitarr.
Slog Springsteensjukan till igen? Hmm, ja, aningen ibland, särskilt under "gitarrsolona" i GT-låtarna., då önskade man att det var ett annat gäng man såg...
Är Gessle ett musikaliskt geni? Jadå. Ingen tvekan om det.
Hade vi klarat oss utan "Sommartider"? Ja, vi är trötta på smörjan!
Coolast på scen? Helena Josefsson. Vilken röst, vilken energi, vilken tjej. Lite av Gessles motsvarighet till vad Big Man Clemons är för Springsteen (om nån nu förstår liknelsen).
Hade jag gått till samma konsert igen om jag fått chansen? Absolut.
1. Vad tänkte du när du såg dig själv i spegeln första gången i morse?
Klockan var kvart över sex när jag kollade mig i spegeln i morse. Vid den tiden tänker jag inte så mycket alls.
2. Hur mycket kontanter har du på dig?
Nada, men i plånboken finns det resurser.
3. Vilket ord rimmar på "test"?
Pyjamas. Eller, nä...mest.
4. Favoritplanet?
Jag har alltid gillat Mars. Fin färg, lagom nära jorden och så heter den likadant som den månad jag fyller år i.
5. Vem ligger fyra på missade samtal-listan på din mobil?
Hemnumret
6. Vilken är din favoritringsignal på din mobil?
Tja, den jag använder uppenbarligen: En egenhändig komponerad version av Born To Run.
7. Vad har du på dig på överkroppen just nu?
En vit T-shirt från Friidrotts-EM i Gbg förra sommaren.
8. Sätter du etiketter på dig själv?
Pyjamas.
9. Vad är det för märke på skorna du har på dig?
Le Coq Sportif, eller vad de nu heter. Addidas när jag tränar.
10. Ett ljust eller mörkt rum?
Ljust.
11. Vad gjorde du vid midnatt?
Åkte buss hem från Gesslekonserten.
12. Vad står det i ditt senast mottagna SMS?
Det senaste är ett ganska kryptiskt SMS med okänd avsändare: "Var e du?". Mystiskt...
13. Var ligger ditt närmaste Seven Eleven?
Helsingborg. Förresten skrivs det 7-eleven.
14. Vilket uttryck använder du mest?
Ingen aning.
15. Till vem sa du "jag älskar dig" senast?
Hmm...vet inte..sprider inte så mycket kärlek omkring mig...
16. Vilken pälsbeklädd sak rörde du senast?
Mormors hund.
17. Hur många olika sorters droger har du nyttjat de senaste tre dagarna?
Räknas koffein? Isåfall tog jag en kraftig överdos i morse. Men efter en knapp liter kaffe blir man rätt effektiv.
18. Hur många rullar film ligger och väntar på att bli framkallade?
Hallå! Vi lever i det digitala samhällhet!
19. Vilken ålder har varit bäst hittills?
Tycker det är rätt trevligt som det är nu.
20. Din värsta fiende?
Övers i näringskedjan är jag.
21. Vad har du för skrivbordsbild på datorn just nu?
Bilden från skivomslaget till Springsteens Greatest Hits. Svartvit bild på Springsteen bakifrån, bredbent, läderjacka, jeans och gitarren på ryggen. Ett av de snyggaste foton som någonsin tagits.
22. Vad var det senaste du sa till någon?
"Tack för maten" till mamma,
23. En miljon dollar eller förmågan att flyga?
En miljon dollar, folk hade ju kollat konstigt på en om man kommit flygande. Om inte annat kan man ju köpa en helikopter för pengarna.
24. Gillar du någon särskild lite extra mycket just nu?
Mmm, kanske det...
25. Senaste låten du lyssnade på?
Tja, den senaste jag verkligen "lyssnade" på var Gessles avslutningslåt igår: "Min Hälsning".
Till sist vill jag uppmärksamma att min blogg firar 1-årsjubileum om en vecka. Om det blir något inlägg innan dess låter jag vara osagt.
Välkommen till Karlstorps Camping, det är Viktor.
Kära bloggläsare! Jag är ledsen att kanske behöva tråka ut er med ett inlägg som endast handlar om den camping där jag jobbar. Å andra sidan så är jobba nästan det enda jag har gjort sedan skolan slutade så valet står mellan ett campinginlägg och inget inlägg alls. Hursomhelst så är det några saker jag skulle vilja ta upp här.
När man jobbar på campingen (och tar på sig ett visst mått av ansvar) så bör man alltid ha med sig en av campingens trådlösa telefoner i fickan, det är liksom lite kundservice att folk ska kunna ringa och få information. Det är dock så att nu när midsommar nalkas är det rätt mycket folk som vill ha sådan information.
Låt säga att vi tar in 3000 personer under midsommar. Varje grupp är fem personer i snitt. Det ger ungefär 600 grupper. Låt mig gissa att nära på en medlem ur varje grupp ringer för att få information om midsommar. Det ger ungefär 600 telefonsamtal till campingen. Dessa ska fördelas på ungefär drygt en vecka. Man blir med andra ord ganska trött på att svara på vissa frågor. Låt mig därför klargöra vissa saker, om det så gör att det blir ett ynka telefonsamtal mindre i veckan så är jag nöjd. För att få lite hjälp på traven skriver jag så här " Karlstorps Camping Information midsommar" och hoppas på någon ynka Googleträff. Låt mig då berätta följande:
1. Nej! Campingen har INTE stängt under midsommar. Detta är ett felaktigt rykte som kommar från en artikel i Kvällsposten 13 maj. Hittar ingen direktflänk, men gå in på www.kvallsposten.se och sök på Karlstorps så hittar ni den säkert. Idiotisk journalistik. Idiotreporter. Kan kosta campingen en rejäl slant. Bojkotta Kvällsposten.
2. Nej! Ni kan INTE boka plats över midsommar. Det är bara att komma. Kom så tidigt det bara går på torsdagen innan midsommarafton för att vara helt säker på plats (och slippa stå i kö halva dagen). Faktum är att ni ALDRIG kan boka plats på campingen. Det finns inget sådant system. Varför? Det skulle aldrig gå i röran som finns i vår reception. Anledningen kan också vara att ni inte behöver boka plats. Tror ni på allvar att så mycket folk vill komma till Karlstorps Camping...? Knappast. Förutom under midsommar då.
3. Nej! Vi har ingen åldersgräns. Inte 25. Inte 20. Inte 18. Är det 25-årsgräns på eran Camping? - Neeeeeeeeej!
4. Vad det kostar? 400 spänn för en plats (tält, husvagn, husbi, inkusive bil). Ska ni ha el till husvagnen kostar det 400. Sedan kostar det också 300 spänn per person. Priset gäller torsdag - söndag. Det är billigt.
5. Har vi stugor lediga till midsommar? Nej. Är du helt blåst eller? Men du kan boka en för midsommar 2009 om du skyndar dig. Det vill du inte. Om du inte är forskare på fuktskador, mögel, trånga äckliga småhus eller annat mög.
6. Ja! Hur otroligt det än låter så har vi frånochmed i år Musikförbud och eldningsförbudförbud. Så är det. Det betyder att man inte får spela musik och inte grilla. Tyvärr. Ändå hade någon beställt två stora lådor grillkol som ska säljas på campingen...
En smart tjej som ringde, gnällde och berättade i sin ilska för oss hur mycket pengar campingen skulle förlora på förbuden. Men uppenbarligen skulle hon till campingen på midsommar ändå...
Det var det hela.
Mellan telefonsamtalen försöker jag jobba en del också. Idag har jag burit 15 mil toalettpapper.
Studenten!
Så, nu när min kusin begett sig hem mot Stockholm igen finns det äntligen lite tid att blogga lite om helgens händelser. Nog hade jag antagit att det var kul att ta studenten, men så kul som det blev hade jag inte trott någonstans. Man känner sig liksom så uppskattad. Inte minst av alla blommor som hängs en från alla håll och kanter.
Studentdagen började med champagnefrukost klockan åtta i Jonas trädgård, fortsatte med ett sista farväl av lärarna i skolan med betygsutdelning och en skön föreställning i aulan. Därifrån blev det sedan utspring till väntande familj och släkt. Efter att ha blivit dränkt i blommor vidtog flakåkning genom stan, innan vi traskade från slottsparken genom knökfulla gator till Norrekatts park där ännu fler blommor hängdes på en. Allt i en otrolig värme, värdig en riktig student.
Hemma fortsatte sedan dagen med studentskiva för hela släkten med mammas underbara mat, innan kvällen bjöd på ännu fler festligheter i Tylösand. Med andra ord en helt perfekt studentdag. Att den dock skulle sluta med tårtkalas framåt tretiden på natten tillsammans med några av våra ständiga antagonister i Kattegatts c-klass hade jag aldrig kunnat gissa...
Som bruklig när det har varit sådana här trevligheter som har fångats på bild, så tänker jag låta några egofixerade bilder tala för hur otroligt trevlig dagen var.
Studentdagen började med champagnefrukost klockan åtta i Jonas trädgård, fortsatte med ett sista farväl av lärarna i skolan med betygsutdelning och en skön föreställning i aulan. Därifrån blev det sedan utspring till väntande familj och släkt. Efter att ha blivit dränkt i blommor vidtog flakåkning genom stan, innan vi traskade från slottsparken genom knökfulla gator till Norrekatts park där ännu fler blommor hängdes på en. Allt i en otrolig värme, värdig en riktig student.
Hemma fortsatte sedan dagen med studentskiva för hela släkten med mammas underbara mat, innan kvällen bjöd på ännu fler festligheter i Tylösand. Med andra ord en helt perfekt studentdag. Att den dock skulle sluta med tårtkalas framåt tretiden på natten tillsammans med några av våra ständiga antagonister i Kattegatts c-klass hade jag aldrig kunnat gissa...
Som bruklig när det har varit sådana här trevligheter som har fångats på bild, så tänker jag låta några egofixerade bilder tala för hur otroligt trevlig dagen var.
Redo att korka upp kl. 8.00, Kusinen gratulerar och NV3B säger "Skål och hejdå"
Glada pojkar med blommor runt halsen, en stolt(?) lillasyster och jag x2
Ytterligare en glad student (ursäkta skjortfärgen), släktens fokus på mig, och blickandes framåt mot kvällen.
Och inte nog med studentdagens alla trevligheter. Tiden som fri, på egna ben och nästan arbetslös har börjat alldeles underbart. Jag hade totalt glömt hur skönt det var att inte lyfta ett finger, bada, ligga på stranden och äta glass... Sommarsolen skiner igen!
Men redan imorgon är det dags att återvända till Campingen för att slita lite...
Sjung om studentens lyckliga dar'...!
Bal.
Som bekant så var det ju Bal igår och det hade känts lite konstigt att inte blogga om detta. Stiliga och vackra som sjutton var vi, (åtminstone de första fem-sex timmarna) Nu tänker jag skriva så hemskt mycket mer än att det var en minst sagt annorlunda, lång och underbar kväll som inte slutade förrän vi släpade oss hem från efterfesten framåt halv sex lite lagom trötta. Jag tänkte därför låta bilderna tala för sig själva.
Att det inte finns så mycket att skriva beror kanske på att balen förlöpte utan några större missöden (dvs. vandringen på röda matten gick bra, även om pulsen var några slag högre än normalt när precis innan man skulle kliva ur bilen). Också foxtroten ger jag mig själv klart godkänt på.
Ursäkta mitt stora ego för att bilderna nästan enbart är på mig (och genomsnygga Anna förstås) men det är ju också min blogg. Observera framförallt den röda (äkta såklart) rosen i slaget på kavajen som matchar Annas klänning finfint. Det var ju dock Mamma som fixade det, om nu någon trodde annat.
Tyvärr har jag bara sånahär lite småtråkiga bilder från röda mattan och när vi är stiligt uppställda för fotografering men det är inte omöjligt att mer bilder kommer att adderas i veckan. Orkar man inte vänta kan man ju kika in på andra bloggar istället.
Vem var det förresten som tyckte att jag liknade James Bond...? Märkligt, märkligt...
Att det inte finns så mycket att skriva beror kanske på att balen förlöpte utan några större missöden (dvs. vandringen på röda matten gick bra, även om pulsen var några slag högre än normalt när precis innan man skulle kliva ur bilen). Också foxtroten ger jag mig själv klart godkänt på.
Ursäkta mitt stora ego för att bilderna nästan enbart är på mig (och genomsnygga Anna förstås) men det är ju också min blogg. Observera framförallt den röda (äkta såklart) rosen i slaget på kavajen som matchar Annas klänning finfint. Det var ju dock Mamma som fixade det, om nu någon trodde annat.
Tyvärr har jag bara sånahär lite småtråkiga bilder från röda mattan och när vi är stiligt uppställda för fotografering men det är inte omöjligt att mer bilder kommer att adderas i veckan. Orkar man inte vänta kan man ju kika in på andra bloggar istället.
Vem var det förresten som tyckte att jag liknade James Bond...? Märkligt, märkligt...
Tristess
Det är inte så att jag faktiskt vill gnälla eller så att jag vill vara taskig mot de som fortfarande har mycket saker kvar att göra i skolan. Men i veckan tog min vårtermin ett abrupt slut. Från att ha haft saker att göra nästan konstant i ett par månader så har jag nu - ingenting. Skolan idag började kl 12 med lunchrast, forstatte med TV-spel hos Philip, lite meningslöst hängande i datasalen och slutade med 15 minuter historia. Mellan detta hann jag med två betygsamtal, sådana där betygsamtal varje elev drömmer om (vill inte skryta, men kan inte låta bli).
Att vi inte har nåt skolarbete att göra tycker jag inte är så himla illa, men faktum är att det inte finns så mycket annat att göra heller (mer än att blogga då) gör att, tja, det blir faktiskt ganska tråkigt.
Men visst, den väntar ju en hel del skojigheter den närmsta tiden. Men ändå: Att ta studenten är kul. Att ha tagit studenten är mindre kul. Istället för att gå upp sju och cykla åt ena hållet till skolan, får man gå upp klockan fem och cykla åt andra hållet till campingen. Ingen större förbättring alltså. Men det är ju iallafall sommar...
Denna camping har ju varit förekommande i nyhetsflödet de senaste veckorna. För de som inte läser HP på morgonen så kan jag berätta att Campingen inte får dispens för sin sk. midsommarcamping. Det betyder att samma regler gäller under midsommar som under resten av året. Alltså de regler som säger att det ska vara tyst kl. 23. Campingens högste chef gjorde uttalandet i tidningen:
"...vi måste ha personal som ser till att vi håller oss inom ljudnivåerna".
Den personalen är jag. De som ska var tysta är 3000 drängfulla midsommarfirande lagom vuxna ungdomar. Jag undrar om chefen ska utrusta oss med tårgas, bedövningsgevär och batonger eller nåt annat...
Att vi inte har nåt skolarbete att göra tycker jag inte är så himla illa, men faktum är att det inte finns så mycket annat att göra heller (mer än att blogga då) gör att, tja, det blir faktiskt ganska tråkigt.
Men visst, den väntar ju en hel del skojigheter den närmsta tiden. Men ändå: Att ta studenten är kul. Att ha tagit studenten är mindre kul. Istället för att gå upp sju och cykla åt ena hållet till skolan, får man gå upp klockan fem och cykla åt andra hållet till campingen. Ingen större förbättring alltså. Men det är ju iallafall sommar...
Denna camping har ju varit förekommande i nyhetsflödet de senaste veckorna. För de som inte läser HP på morgonen så kan jag berätta att Campingen inte får dispens för sin sk. midsommarcamping. Det betyder att samma regler gäller under midsommar som under resten av året. Alltså de regler som säger att det ska vara tyst kl. 23. Campingens högste chef gjorde uttalandet i tidningen:
"...vi måste ha personal som ser till att vi håller oss inom ljudnivåerna".
Den personalen är jag. De som ska var tysta är 3000 drängfulla midsommarfirande lagom vuxna ungdomar. Jag undrar om chefen ska utrusta oss med tårgas, bedövningsgevär och batonger eller nåt annat...
---
Topp 3: Apelsinläsk
1. Jaffa - Underbar smak, smakar verkligen apelsin
2. Loranga - en lokal klassiker
3. Fanta - Störst är inte bäst.
---
I brist på annat så vill jag komma med ett boktips. Snabba Cash heter boken som borde läsas av alla som vill veta hur samhället egentligen ser ut. Kort sagt är det tre parallella historier kring tre personer; Braten JW, Juggemaffioson Mrado och förortslatinon Jorge vars gemensamma nämnare är det kokain som snortas på Stockholms inneställen. Ohyggligt bra bok, läs den i sommar.
I sommar lovar jag också att komma med betydligt intressantare blogginlägg.
---
- Doktorn måste hjälpa mig! Jag tror att jag är två personer!
- En i taget, tack!
