villevire

Det mest intressanta som har hänt i veckan är, hör och häpna nu, att jag på allvar har gett mig ut på vägarna med bilen. Det går lite upp och ned, men de senaste gångerna har varit mest upp. Faktum är att jag de senaste gångerna har varit lite för vägverket vad Michael Schumacher var för Ferrari; helt lysande....
 Det som vållar mest problem är att parkera, hur jag än försöker lyckas jag inte träffa de där löjligt små parkeringsrutorna som jag vill, och de imaginära bilar som pappa ställer upp i parkeringsrutorna intill har jag bucklat till gång på gång.
 En mer eller mindre komisk händelse värd att nämna från veckans sessioner i bilen var när jag var ute och körde på småvägarna i Frösakull. Plötsligt hade mamma lurat in mig på en gata som helt abrupt slutade 20 meter längre fram på grund av nåt vägarbete. Enda stället där det var möjligt att vända bilen på, var en garageuppfart precis innan avspärrningen. Uppenbarligen vill inte ägarna till denna uppfart att man skulle göra detta, så de hade placerat två stycken vattenkannor på uppfarten. Men det fanns inte så mycket annat att göra, än att försöka köra in mellan dessa två vattenkannor och sedan backa ut på andra hållet. Och eftersom det inte var bredare mellan vattenkannorna än en vanlig parkeringsficka återfanns snart en av kannorna under ett av bilens hjul. Vilket inte gjorde mig så mycket då jag anser att uppfartsägarna förtjänade detta till varje pris.