villevire

Kanske är det bara ett fåfängt försök att minska åtminstone snittiden mellan mina blogginlägg som gör att jag tänkte bidra till bloggvärlden med ett inlägg även idag. Då undrar ju läsaren såklart vad det är som har hänt det senaste dygnet som är värt att berätta om, om det knappt inte fanns något att nämna från de senaste två veckorna före förra inläget.

Jo, lite filosofier har kommit upp i mitt huvud som jag tar mig friheten att bjuda på.

Som jag berättade igår var det äntligen dags för seriepremiär för Astrio i Division 4 Halland. Men som jag också befarade så blev det inte bara en plats på bänken för mig i början av matchen, utan jag tillbringade även alla 90 minuterna sittandes i ett  växthusliknande litet skjul med solen gassandes i ansiktet.
Jag skriver dock absolut inte detta för att klaga eller gnälla på någonting, för såna är förutsättningarna när man är ung i seniortruppen, och kolla på fotboll en skön försommardag är ju inte det värsta som kan hända en. Man kan ju tillochmed säga som så att det runt planen fanns ett hundratal åskådare som frivilligt hade släpat sig dit för att kolla på matchen, och de var ju inte lika nära att få spela som jag  ...
Men hursomhelst, det jag vill komma till är, att nästa gång ni ser en fotbollsmatch, oavsett om det är Landslaget, Champions League, Allsvenskan eller gärdsgårdsgänget i byn, så vill jag bara uppmana: Tänk inte Bara på de spelare som är på planen eller på de som blir inbytta, snälla, skänk också en tanke till de spelare som får värma upp under en hel halvlek utan att få spela, de spelarna som spenderar match efter match på bänken utan att få komma in på planen, de spelarna som är med bara utifall att något oväntat skulle hända, snälla, tänk iallafall en liten stund på dem också, de (vi) finns faktiskt!

Nåja. Gårdagskvällen spenderades på en av Sveriges somrigaste platser i min mening, nämligen Grötvik. Det blev grillning, dunkgömme, kubb, fotboll och hör och häpna; årets första dopp i havet! Modig efter ett par öl var det i solnedgången inga problem att kliva ned i vattnet.
Känslan? Tja, uppfriskande och svalkande om man vill vara positiv...Och hur gott var det inte sedan att kura ihop sig vid brasan med en kall öl i handen...? Sommar den 14 April är lika underbart som vattnet var kallt.
Mest nöjd är jag med att första badet inte dröjde till typ Juli som det gjorde förra året... å andra sidan tog jag väl det sista i oktober.  

Till sist ska jag bara återigen hylla kanske hela årets bästa låt. Release Me (från Saabreklmen) med Frida Öhrn är så ohyggligt, fruktansvärt, obeskrivligt bra att jag saknar ord för att säga hur bra den egentligen är. Tror absolut att den går in på listan över de 10 bästa låtarna jag någonsin hört. Vilka de övriga nio är funderar jag kanske ut till nästa gång.