villevire

Jag vet mycket väl att det är långt mellan mina inlägg. Det krävs ett hårt jobb för att behålla imagen som lågfrekvent bloggare. Jag ser det lite som ett varumärke. Hög efterfrågan och låg tillgång på inlägg gör att varje inlägg automatiskt blir väldigt uppmärksammat. Det är så det fungerar på den fria bloggmarknaden.
  Bara skojar. Jag har ärligt talat ingenting att skriva om. Förrän nu.

Den är nämligen så att jag inte längre är arbetslös. Jag har börjat jobba igen. På dagen en månad efter att min kära camping stängde var det dags att träda in i hamsterhjulet på Frukt- och Grönt-avdelningen på Servera.
Vad som är mest otroligt av allt är att jag fick jobbet i konkurrens med flera andra sökanden, tro det eller ej. Troligtvis det största felbeslutet av personalavdelningen i företagets historia. Men uppenbarligen är jag hyperattraktiv på arbetsmarknaden... Fråga mig inte vad jag sa eller vad jag gjorde för att få jobbet. Jag har ingen aning.

Nåja. För att beskriva mina arbetsysslor kan jag säga att det är ungefär som att handla på Ica Maxi vid fruktavdelningen. Jag går runt med en liten vagn mellan några hyllor på ett lager och plockar frukt och grönsaker efter en liten lista. Typ 1 kg paprika, 10 kg rödlök, en låda gurkor, 15 kg vitkål, 5 vita morötter, 13 kg Royal Gala-äpplen osv.. Sedan förpackar jag detta lite snyggt i pappkartonger, staplar det så smidigt det går på en lastpall och knappar in på datorn vad jag har packat. Och är hela tiden livrädd för att göra fel. Bara väntar på alla felanmälningar från kunderna som kommer trilla in i veckan.
Men ändå; efter några dagars arbete i kylan på lagret kan jag inte säga annat än att det är ganska trevligt. Ska nog kunna uthärda vhösten och vintern iallafall.

---

I slutet av veckan händer det härliga saker på Springsteenfronten. Som beknat släpps ju Bossen nya skiva Magic.
För att ni inte ska köpa grisen i säcken tänkte jag bjuda på en liten recension av skivan, så att ni vet vad som väntar när ni har rusat till skivlagret och köpt den.
 
Tvärtemot vad som egentligen var väntat, så är Magic rockigare och hårdare än någon av Springsteens skivor från de senaste tjugo åren. Gitarrerna har fått större plats än någonsin och även Big Man's sax, tyvärr på bekostnad av piano och annat finlir. I övrigt så är soundet ganska likt The Rising från 2002, som bekant är det senaste albumet med E-street Band, även om Magic känns klart fräschare och modernare. Dock är inte topparna på Magic lika höga som de på The Rising, men å andra sidan saknar den helt några riktiga bottennapp.Med andra ord är det inte så mycket på Magic som sticker ut, framförallt kanske beroende på att texterna inte känns lika inspirerade som på The Rising. Tro nu inte att det betyder att det inte finns några kanonlåtar på Magic, det finns det gott om ändå.
 Hursomhelst så låter det mycket och det låter starkt - antalet lugnare låtar är faktiskt bara tre till antalet, vilket är lite synd, det är ju trots allt de som brukar växa ju mer man lyssnar på skivan - och det hela är ganska opretentiöst, tämligen fritt från låtar som aspirerar på att vara några episka storverk. Man får mer känslan av att Bruce har samlat bandet för att göra ett sista riktigt ordentligt rockalbum mest för att kunna ge sig ut på turné, en turné som mycket väl kan vara den sista med E-street-band i sin nuvarande form. Gubbarna börjar inte bli gamla; de är gamla. Resultatet blir att skivan inte lämnar några djupare spår, men å andra sidan finns det en hel drös låtar som kan lysa upp även den gråaste höstdag.

Låtarna; en efter en: Observera att betygen är efter Springsteenskalan.

Radio Nowhere +++++
Förstasingel som släpptes redan för några veckor sedan. Tung Rocker som slår an tonen för plattan direkt. Tre tunga gitarrer, Max trummar på hårdar än på länge, Little Steven backar upp på sången så man ryser och Clarence saxsolo gör ett av de bästa saxsolona på  de senaste 20 åren.  Trolig öppningslåt på turnén något modifierad, med det inlednade gitarriffet utbyggt innan resten av bandet fyller på och fem minuters refräng på slutet.

You'll be Coming Down +++++
En glädjespridare enligt springsteenmall 1A. Vi har hört det förr. Men det gör inget, för det låter bättre och gladare än någonsin och refärngen är så catchy att den sätter sig direkt... Skivans bästa låt.

Livin' In The Future ++++
Och varför slå av på takten? Mer enkel, glad och rak rock med ett skönt sväng i verserna som för tankarna till Tenth Avenue Freeze-Out.  Saxofonen får låta precis så mycket som den ska och slutet är som gjort för att sjungas med i ... 

Your Own Worst Enemy +++
Tempot sjunker lite med Your Worst Enemy, som börjar bra i första versen, men blir sedan lite småtråkig utan nån riktig glöd.

Gypsy Biker +++
Tempot dras upp igen, Gypsy Biker har ett fruktansvärt bra driv, där gitarrerna får gnälla skönt. Och munspelandet är i helt perfekt. Men där finns ändå nåt som saknas.

Girls In Their Summer Clothes ++++
Titeln skulle mycket väl kunna antyda en viss gubbsjuka, men det är så muntert och högtflygande att det funkar hur bra som helst. En Waitin' On A Sunny Day-kopia, som gör en lika lycklig som orginalet...

I'll Work For Your Love +++
Första gången som Roy Bittans piano får låta lite, tyvärr alldeles för kort stund, innan introt brakar loss i ännu en halvrocker, som inte sticker ut så mycket. Men det låter bra, det är lite sött och det funkar absolut.

Magic ++
Titelspåret är skivans första lugna låt, och dessvärre inte nån av skivans starkare låtar. Det experimenteras för fullt med lite halvmysko instrument och plastiga syntmattor, även om det funkar helt OK. Enda anledningen till att MAgic fick vara titelspår kan man lätt räkna ut.Kan ett turné-namn bli coolare än "The Magic Tour"...?

Last To Die ++
Tung, rak och lite stelbent rock. Faktum är att det inte låter nåt vidare, särskilt stråkarna borde kastats i papperskorgen direkt. Men, tja, kanske att det kan funka live om Bruce och Little Steven får dela på sången. I så fall kan det bli ett fruktansvärt bra driv ändå.
 
Long Walk Home ++++
Bruce snor från sig själv igen och gör en ny Land of Hope an Dreams. Skön låt som bara flyter fram och byggs upp fint. Refrängen sätter sig lätt på huvudet, men, vi har hört det förr.

Devil's Arcade ++
Skivans andra lugnare låt, tyvärr lider den av samma symptom som Magic, lite för  mycket plastiga syntljud och mysko effekter. Trots att det låter väldigt pampigt, lyfter det inte riktigt.

Bonusspår: Terry's Song
Sent inlagd låt som endast finns på vissa upplagor av Magic. En hyllningssång till Bruce's vän och livvakt Terry MacGoveran som dog i somras. Svår att jämföra med övriga låtar på skivan eftersom den skiljer sig så starkt stilmässigt, Terry's Song är avskalad, Bruce är ensam med pianot, gitarren och munspelet. Ffaktum är att Terry's Song gör att man märker vad som saknas på skivan; det avskalade och enkla där Bruce får lita till melodin och rösten, istället för E-streets tunga ljudvägg, och på det planet är han faktiskt helt fantastisk, precis som han är i Terry's Song.

Sammanfattningsvis så är Magic ett alldeles lysande rockalbum och tillsammans med The Rising Bossens bästa album sedan Born In The USA, och kanske längre tillbaka än så. De 4-5 bästa låtarna bör, om inte skivan köps i sin helhet, laddas ned omedelbart.