En rapport från skolans bistra värld.
Den svenska skolan fungerar på många sätt riktigt uselt. Jag vet inte vad det beror på men det beror iallafall inte på om vi har en röd, blå eller grön regering i Stockholm. Låt mig exemplifiera med en historia tagen ur verkligheten.
Tänk dig att du för lite drygt två år sedan valde det Naturvetenskapliga programmet på gymnasiet. Du hade sett alla informationsblad där skolan lockar med diverse fräcka och coola kurser där man får ha på sig kemirock och kolla på blåa vätskor i provrör. Det verkar ju riktigt trevligt tänker du, dessutom kan man bli typ vad som helst, så man behöver inte bestämma sig för vad man vill göra i framtiden redan nu.
Första dagen i skolan blir du utvald att gå på en mycket mindre skola än den du hade tänkt först, men det gör inte så mycket för på den lilla skolan lovar de att du kan läsa alla kurser du kan på den stora och inte bara det, du får läsa kurserna på ett smartare sätt, får vissa kurser gratis, mjuka stolar i klassrummet, en egen datasal, schema utan håltimmar och eftersom det är en liten skola blir det jättemysigt med avspända relationer till lärarna.
Första året blir riktigt positiv, dagarna är visserligen långa men lärarna är engagerade och stämningen på den lilla skolan är bra.
Andra året funkar också, visst, eftersom det kommit två nya klasser är du ju inte lika prioriterad längre, men det är fortfarande bättre än på den stora skolan du hade valt en gång i tiden.
Men när tredje året sedan börjar, anar du ugglor i mossen. Du och din klass blir förpassade bort från ditt vanliga klassrum upp till den stekheta övervåningen, inte blir det bättre av att klassen består av hela 30 elever, något som du tidigare haft överseende med (du kan ju inte få allt). De mjuka stolarna är nu utbytta mot nåt som kan liknas vid tortyrredskap. Någon datasal får du inte heller tillgång till, för de har de yngre årskurserna lagt beslag på. Istället för att fem lärare jobbar på den lilla skolan, så jobbar där nu...ähhh...många. Behöver du prata med en lärare kan du nu inte bara gå in i lärarrummet och slå sig ned vid fikabordet utan måste "boka möte". Schemat det tredje året blir inte heller någon höjdare, det är lyckligtvis inte helt späckat men i gengäld finns det stora tomma hål då du inte kan göra någonting någonstans för det finns inga datasalar att vara i (det har uppenbarligen uppunnits ett bokningsystem där de yngre årskurserna har företräde då det är "deras" datasalar).
Då tänker du så här: jaja, det är ingen skillnad mot den stora skolan längre, men det kan väl vara OK, ingenting bra varar för evigt och du kan ju fortfarande läsa alla kurser de gör på stora skolan och välja fler kurser än de kan.
Men icke. Först blir du ombedd att välja bort några av dina valda kurser eftersom du har valt så många och kurser kostar pengar. Synd då att alla roliga och fräna kurser finns i årskurs 3 och det är dessa du längtat efter hela tvåan, då du läst lite tråkiga kurser bara för att du kan för beskedet från lärarna har varit: "Du kan läsa i stort sett hur många kurser som helst".
Du accepterar detta och ser fram emot att du iallafall har blivit lovad att läsa en fräck kurs.
Men icke. Du skulle läsa den fräcka kursen på den stora skolan därför att den inte finns på den lilla skolan men den fräcka kursen ligger på en annorlunda schemaposition och den stora skolan har inte meddelat den lilla om detta. Den lilla skolan har därför gjort sitt schema utan att tänka på den fräcka kursen. "Nej", säger de på den lilla skolan, "Du kan inte gå den här kursen" och skyller det hela på den stora skolan. På den stora skolan säger de att de inte kan göra nåt åt saken för det går absolut inte att ändra på schemat. Det de egentligen menar är att de skiter i den lilla utbrytarskolan.
Den lilla skolan gör ingenting åt saken trots att de vet att du långt tidigare valt kursen och att de kunde kollat på vilken schemaposition den låg och att du absolut aldrig någongång bett om att få gå på den lilla skolan som inte erbjuder fräcka kurser.
Da Vinci - Den lilla skolans omöjligheter, den stora skolans nackdelar.
Tänk dig att du för lite drygt två år sedan valde det Naturvetenskapliga programmet på gymnasiet. Du hade sett alla informationsblad där skolan lockar med diverse fräcka och coola kurser där man får ha på sig kemirock och kolla på blåa vätskor i provrör. Det verkar ju riktigt trevligt tänker du, dessutom kan man bli typ vad som helst, så man behöver inte bestämma sig för vad man vill göra i framtiden redan nu.
Första dagen i skolan blir du utvald att gå på en mycket mindre skola än den du hade tänkt först, men det gör inte så mycket för på den lilla skolan lovar de att du kan läsa alla kurser du kan på den stora och inte bara det, du får läsa kurserna på ett smartare sätt, får vissa kurser gratis, mjuka stolar i klassrummet, en egen datasal, schema utan håltimmar och eftersom det är en liten skola blir det jättemysigt med avspända relationer till lärarna.
Första året blir riktigt positiv, dagarna är visserligen långa men lärarna är engagerade och stämningen på den lilla skolan är bra.
Andra året funkar också, visst, eftersom det kommit två nya klasser är du ju inte lika prioriterad längre, men det är fortfarande bättre än på den stora skolan du hade valt en gång i tiden.
Men när tredje året sedan börjar, anar du ugglor i mossen. Du och din klass blir förpassade bort från ditt vanliga klassrum upp till den stekheta övervåningen, inte blir det bättre av att klassen består av hela 30 elever, något som du tidigare haft överseende med (du kan ju inte få allt). De mjuka stolarna är nu utbytta mot nåt som kan liknas vid tortyrredskap. Någon datasal får du inte heller tillgång till, för de har de yngre årskurserna lagt beslag på. Istället för att fem lärare jobbar på den lilla skolan, så jobbar där nu...ähhh...många. Behöver du prata med en lärare kan du nu inte bara gå in i lärarrummet och slå sig ned vid fikabordet utan måste "boka möte". Schemat det tredje året blir inte heller någon höjdare, det är lyckligtvis inte helt späckat men i gengäld finns det stora tomma hål då du inte kan göra någonting någonstans för det finns inga datasalar att vara i (det har uppenbarligen uppunnits ett bokningsystem där de yngre årskurserna har företräde då det är "deras" datasalar).
Då tänker du så här: jaja, det är ingen skillnad mot den stora skolan längre, men det kan väl vara OK, ingenting bra varar för evigt och du kan ju fortfarande läsa alla kurser de gör på stora skolan och välja fler kurser än de kan.
Men icke. Först blir du ombedd att välja bort några av dina valda kurser eftersom du har valt så många och kurser kostar pengar. Synd då att alla roliga och fräna kurser finns i årskurs 3 och det är dessa du längtat efter hela tvåan, då du läst lite tråkiga kurser bara för att du kan för beskedet från lärarna har varit: "Du kan läsa i stort sett hur många kurser som helst".
Du accepterar detta och ser fram emot att du iallafall har blivit lovad att läsa en fräck kurs.
Men icke. Du skulle läsa den fräcka kursen på den stora skolan därför att den inte finns på den lilla skolan men den fräcka kursen ligger på en annorlunda schemaposition och den stora skolan har inte meddelat den lilla om detta. Den lilla skolan har därför gjort sitt schema utan att tänka på den fräcka kursen. "Nej", säger de på den lilla skolan, "Du kan inte gå den här kursen" och skyller det hela på den stora skolan. På den stora skolan säger de att de inte kan göra nåt åt saken för det går absolut inte att ändra på schemat. Det de egentligen menar är att de skiter i den lilla utbrytarskolan.
Den lilla skolan gör ingenting åt saken trots att de vet att du långt tidigare valt kursen och att de kunde kollat på vilken schemaposition den låg och att du absolut aldrig någongång bett om att få gå på den lilla skolan som inte erbjuder fräcka kurser.
Da Vinci - Den lilla skolans omöjligheter, den stora skolans nackdelar.
Kommentarer
Trackback