villevire

Jag har börjat inse en sak. Det är att jag bara har drygt ett halvår kvar av perfekt inrutat och planeringslöst liv kvar. Sedan är skolan slut och man ska helst ha bestämt sig för vad man vill göra. Detta tillsammans med att jag tycker om att fatta beslut lika mycket som en åsna mellan två höbalar är ingen bra kombination. Såklart så vet jag ju inte alls vad jag vill göra heller och antalet gånger man får frågan "Jaha, och vad ska du göra sen då?" ökar som en exponentialfunktion
 - Jag vet inte, svarar jag. Plugga antagligen. Men inte på direkten, tror jag.
 - Vad vill du bli då?
 - Vet inte. Nåt kul.
 - Men vad är du intresserad av?
 - Det mesta. Vet inte.
Vid det här laget brukar den som frågar fundera på att byta samtalsämne. Skönt.

I veckan trängde sig framtiden på ännu mer när jag var på "utbildningsmässa". Det var en massa folk som dök på en och försökte överyga en om att just deras universitet eller högskola har den bästa utbildningen som absolut skulle passa mig perfekt, att man direkt efter utbildningen blir forsknings- eller utvecklingsansvarig på något supermodernt överhäftigt företag, att de hade det grymmaste studentlivet och att man kunde få läsa hela utbildningen på saturnus om man ville det. Ungefär.
Det bästa jag fick ut av mässan var nog den jojo jag fick i Linköpings Universitets monter. Jag får helt enkelt joja fram ett beslut. 
Det hela var ganska likt gymnasieskolornas öppet hus när man skulle välja dit och säg den som tycker det gav en rättvis bild av hur det egentligen är.  
Förresten är det snart dags för oss att hålla just öppet hus på da Vinci. Jag tänker inte vara med, ettorna och tvåorna får gärna stå och berätta om hur fantastiskt denna lilla skola är, men om jag nu blir hotad att vara där ändå så berättar jag gladeligen alla skäl till att inte välja da Vinci; och de är många.
Det var ett sidospår.
Men hursomhelst, bara det faktum att jag funderar över framtiden ser jag som ett stort framsteg. Kanske blir det civilingenjör, kanske nåt naturvetenskapligt. Kanske blir det Lund, kanske Göteborg. Kanske om ett år, kanske om två eller tre.
Det lär iallafall bli fler tillfällen att återvända till framtiden innan jag har valt en av höbalarna.