Söndagsskolerock, Dragsspelssolon och en liten gubbe med basker.

Först en varning: Följande text kommer enbart att handla om Bruce Springsteen och hans musik. Termer som endast insatta förstår kan förekomma och innehållet kan verka nördigt.  Texten kommer att framställa honom i extremt positiva ordalag och kan uppfattas som kränkande mot annan sorts musik. Personer som därför tidigare har tagit avstånd från vad de kallar "Bruce och hans country" bör därför inte läsa vidare då vidare läsning kommer kännas frånstötande. Dessa har genom avståndstagandet till Bruce dömt sig själva till musikalisk okunskap och ofrälsning.

I förrgår spelade Bruce i Globen. Jag var där.

Okej, det var inte E-street som backade honom och det blev såklart inte samma fruktansvärda drag som när han rockar loss med elguran. Inte heller bidrog min sittplats, alldeles för långt till scenen egentligen, till någon stor extas. Kanske var den gladaste nyheten på hela veckan rentav att han kommer gå in i studion med E-street i januari och spela in ny skiva.
Men Bruce bjöd ändå på en av de coolaste, fräckaste och minst sagt mest annorlunda musikupplevelserna jag någonsin varit med om. För att förstå exakt hur coolt det var så ska man föreställa sig en hel Glob som står upp och sjunger Pay me my money down, pay me my money down or go to jaaaail, pay me my money down endast ackompanjerad av en liten gubbe med bastuba ensam på scen iförd basker, farfarsbyxor och hängslen. Det är coolt. Och hur ofta händer det att ett helt ståplatshav står och hoppar till ett - dragsspelssolo? Tror aldrig jag har varit på en roligare konsert hursomhelst.
Det var musik som smakade whiskey, luktade lite koskit och var en salig blandning av de flesta musikstilar. Det enda som var sig likt var Bruces energi och glöd som höjde folk-blues-country-gosspel-jazz-rocken till något mäktigt som lyckades fylla hela den mediokra konsertarena som Globen är. Och Bruce är ju Bruce. Som vanligt en publikdomtör utan dess like, glad som en lärka och bossande över ett sextonmannaband. Hur många andra artister kan köra söndagsskolerock som Jacob's Ladder och få det att låta så ohyggligt bra? Betygen i tidningarna blev ju därefter också; fem plus i AB, Expressen och TV4 säger väl en del. För de oinvigda som trots varningen har fortsatt att läsa kan jag nämna att någon av tidningarna jämförde honom med en annan rätt hygglig entertainer, Robbie Williams, och konstaterade att Robbie står sig rätt slätt jämfört med en 56-åring från New Jersey. Men kan man få Globen att nästan rulla iväg bara med hjälp av  instrument som en banjo, några fioler, en Irish Whistle, en tvättbräda men framförallt en grym blåssektion, då är man också världens bästa liveartist. Som om det var någon nyhet.

Pete Seeger-låtarna från albumet i all ära, speciellt då Jacob's Ladder som kunde få vem som helst att bli religiös, men det var hans egna låtar som man faktiskt var där för att höra. Höjdpunkten var Growin' up, en klassiker från -72 men som håller lika bra idag i folkversionen.  Tyvärr var setlisten överlag lite av en besvikelse, trots att vi fick en turnépremiär i fom av Jesus Was An Only Son, eller kanske ska jag säga tack vare att han spelade just den då den är långt ifrån någon höjdare. Tycker gott att han kunde lirat lite mer rejält bonnasväng istället. Dessutom saknade jag flera låtar med Bobby Jean och My City Of Ruins i spetsen, vilka jag faktiskt hade väntat mig båda två. Ramrod och Buffalo Gals försvann ju tyvärr redan tidigt i höstas och uteblev som väntat. Nu blev det istället The river som pulikfavorit ur Springsteens egna repertoar men det är en låt som jag aldrig fallit pladask för. Men inte ska man gnälla när gubben släpper lös i Open All Night ("Låter den så?") och American Land. Annars var det ju värt éntrepengen bara att få se den där galna blicken och höra stridsropet "IS THERE ANYBODY ALIIIIIIIIIVE OUT THERE TONIGHT!!??!!". Och att When The Saints Go Marching In är en sådan smäktande ballad anade jag inte heller.

Dagen till ära lägger jag upp lite bilder som jag kopierat från rockfoto.org.

Tro nu inte att jag stod så nära som bilderna är tagna, jag hade behövt ett hubble-teleskop för att komma så nära som jag ville vara. Men till sommaren (?) när Bruce rockar loss på Ullevi (?) med E-street då ska jag stå och hoppa precis så nära att jag kan se svettkonturerna både på Bruce's brallor och mina egna..

FOTO: Emma Svensson
FOTO: Emma Svensson

Kommentarer
Postat av: Mackan

Tack för BJ/Springsteen-skivan! :D

2006-11-07 @ 22:00:50
Postat av: Mackan

Min massa är redan oändlig, så den kan inte öka hur fort jag än rör mig! :)

Combat var skitkul, rekommenderas! :)

2006-11-07 @ 22:07:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback