villevire

Som jag ser det så finns det två olika sorters människor här i världen; dels de som tänker och dels de som inte tänker. Jag gillar de som tänker bäst. Det är de som ser bristerna i någonting redan i ritningen, de som tänker efter före, de som tar med sig regnkläder om de vet att det ska börja regna och de som tar på sig vantar på morgonen när de ska cykla redan innan man har cyklat en morgon och knappt kunnat röra händerna efteråt.
När de som inte tänker får styra världen kan det få en mängd konsekvenser. Låt mig exemplifiera: Vid provdags i skolan finns det speciella skärmar som man kan sätta på bänken mellan sig och sin bänkkamrat för att man inte ska kunna se kamratens prov. Skärmarna ska uppfylla en enda funktion, såklart att man inte ska kunna se igenom dem. Då kan man fråga sig varför snillet som har konstruerat skärmarna har, i ett jämt och ordnat mönster,  borrat halvcentimeter breda hål i dessa skärmar?!
Och varför har någon smarting gjort SJ:s tågbljetter tre gånger så stora som en normal plånbok? Men , visst, om det på SJ finns folk som tycker det är rimligt att ett par centimeter snö kan försena ett tåg mellan hålorna Stockholm och Göteborg med sex timmar i ett land som Sverige, så får väl biljettstorleken anses som en ganska förväntad osmarthet. (Dock fick jag faktiskt reseersättning för resan...) 
Idag när jag var på biblioteket så noterade jag ytterligare en stor konstruktionsmiss som ingen har rättat till; när böckerna står i hyllorna så hamnar titeln på bokens rygg i lodrätt läge. Hur många människor ska behöva gå helt snea i nacken på jakt efter rätt bok innan någon gör någonting? Lägg böckerna på sidan eller skriv texten så att man kan läsa den när boken står upp! Eller är det bara jag som tycker det är jobbigare att läsa halvt upp-och nervänd text?
Snälla människor, tänk efter före innan ni tänker ut eller konstruerar något!

När jag ändå är i gnällartagen passar det bra att nämna några ord om den skola jag råkar gå på.
I historia har vi nu inte ens riktiga lärare utan "undervisas" av ett par lärarstudenter. Dessa är som alltid riktigt gröna blåbär. Det har jag överseende med, men när de står i klassrummet och skitsnackar med vissa elever så att man knappt kan läsa om Djingis Khan så börjar man ju undra om det är lönt att ha historia överhuvudtaget. Men så funkar det på da Vinci.

Till sist så måste jag erkänna att jag väldigt gärna skulle veta vem det är som har kommenterat min blogg anonymt. Speciellt eftersom han/hon/du har samma syn på livet som jag.