Gammal är äldst
Igår lirade Lundell på Brottet. Trots att jag stod 150 meter från scenen på några alldeles för spetsiga stenar och kikade in genom stängslet tog det mig runt en knapp halvtimme att inse en sak; Ulf Lundell är fortfarande kungen av svensk rock. Ingen annan svensk artist kan mäta sig med Uffe när det gäller låtar, energi och rockighet. För att jämföra med den tippade arvtagaren Winnerbäck så levererade Lundell allt det som Winnerbäck kunde ha gjort men inte gjorde tidigare i somras. Winnerbäck hade ett antal toppar där han fick igång publiken på riktigt allvar, en nivå som Lundell låg på, om inte alltid, så iallafall under större delen av konserten. Lundell med band utsrålade en större spelglädje, visade ett större musikalist kunnande och har helt enkelt en mer liveanpassad musikstil, något som tillsammans, mycket tack vare den fräcka ljussättningen, gjorde Lundells konsert till en mäktigare show än Winnerbäcks.
Dessutom har ju Uffe vett att använda elguran, något som inte Winnerbäck har förstått att han ska göra om han ska ta ett steg till mot bättre livemusik. Som det är nu så har Winnerbäck placerat sig i någon sorts tjejrock-genre. Han vägrar släppa ifrån sig den akustiska gitarren och tappar möjligheterna till gnidande gitarsolon och sköna riff.
Det enda område där Winnerbäck kan mäta sig med Lundell på är texförfattandet ( ta bara första versen i Söndermarken t.ex, det går inte att träffa mer mitt i prick än så) men det går inte att bara producera depressiva vardagsklidringar om hösten i all evighet utan det måste komma en riktiningsförändring nån gång när idéerna sinar. Och vad har texterna för betydelse på en utomhuskonsert på brottet inför halvberusade non-hardcorefans? Nä, då vill vi istället ha rivig rock med gnällande elgitarrer.
Tyvärr så har Lundell sagt till tidningar att han kanske är på sin sista turné, något som han i och för sig har sagt ganska många gånger tidigare också, men om det skulle vara så så ber jag Uffe ändå: "Kom tillbaka nästa sommar också för då är jag med all säkerhet innanför stängslet!"
Dessutom har ju Uffe vett att använda elguran, något som inte Winnerbäck har förstått att han ska göra om han ska ta ett steg till mot bättre livemusik. Som det är nu så har Winnerbäck placerat sig i någon sorts tjejrock-genre. Han vägrar släppa ifrån sig den akustiska gitarren och tappar möjligheterna till gnidande gitarsolon och sköna riff.
Det enda område där Winnerbäck kan mäta sig med Lundell på är texförfattandet ( ta bara första versen i Söndermarken t.ex, det går inte att träffa mer mitt i prick än så) men det går inte att bara producera depressiva vardagsklidringar om hösten i all evighet utan det måste komma en riktiningsförändring nån gång när idéerna sinar. Och vad har texterna för betydelse på en utomhuskonsert på brottet inför halvberusade non-hardcorefans? Nä, då vill vi istället ha rivig rock med gnällande elgitarrer.
Tyvärr så har Lundell sagt till tidningar att han kanske är på sin sista turné, något som han i och för sig har sagt ganska många gånger tidigare också, men om det skulle vara så så ber jag Uffe ändå: "Kom tillbaka nästa sommar också för då är jag med all säkerhet innanför stängslet!"
Kommentarer
Postat av: Annie
Håller med dig om Winnerbäck. Men inte om Uffe! Han är det tråkigaste Sverige har skådat sedan, ja, jag vet inte när. Varenda eviga sommar kommer han tillbaka... Har han kanske funderat på att göra något nytt spännande med sitt liv? Jag har inte riktigt kunnat ta Winnerbäck till mitt hjärta, och det är till stor del för att han låter för mycket som Lundell! Ack och ve!
Trackback