villevire

Att min blogg uppdateras så sällan beror absolut inte på att jag har bättre saker för mig i vintermörkret, utan mer på att det inte finns så mycket att skriva om, när dagarna är lika spännande som spektrofotometriska analysmetoder (vilka jag har försökt att läsa om idag). Men låt mig delge lite av vad som faktiskt är värt att nämna.

Igår åt jag julbord. För att beskriva mängderna kan jag säga att det var ett sådant tillfälle att när man är klar, då sitter man där och funderar på hur man någonsin under alla omständigheter kunde tycka att sillen, rödbetssalladen och skinkan var lockande för sisådär en timme sedan. Ungefär samma fenomen som på gymmet (vilket jag var tvunget att uppsöka efter detta frosseri) när man ska lyfta något den där sista repetitionen och man är fullständigt övertygad om att ingen människa i hela världen skulle orka lyfta samma sak och man kan inte förstå på något sätt hur man själv kunde tycka att de tre första lyften var lätta.

Huruvida julbordet bidrog till den illusion som kallas julstämning vet jag inte men idag fick julstämningsbarometern en liten knuff när syrran bakade pepparkakor och jag läste om just dessa spektrofotometriska analysmetoder till "Springsteen-sjunger-jullåtar-cd:n".
Just nu ser julstämningsbarometern ut ungefär så här:
                                                                                              
*************************************************** Lätt doft av pepparkakor,                                                              
*************************************************** man tycker att julmusik faktiskt  är bra.         
Tomten är död----------------------------------------------------------^--------------------------------------Gnistrande snö och bjällerklang

                                                                                                                                             
                                                                                                                
Slutligen en fråga jag har funderat på rörande det kommunikationssätt vi främst använder idag och som vållade stora åsiktsyttringar på en annan blogg; MSN.
Hur länge ska en konversation ha stått stilla för att man inte ska behöva säga hejdå till personen när man loggar ut...? Det verkar finnas någon sorts outtalad tidsgräns för när man kan logga ut utan att säga något till den man har pratat med tidigare... Det tål att funderas på...